Nya rutiner i Sannabadet - fler faror?

Enligt dagens NKP har man nu infört nya rutiner i Sannabadet i samband med höjning och sänkning av bassängbottnen: Man skall ha en standardvattennivå, men vid t ex babysim m m kan vattennivån sänkas, men då skall rummet först vara utrymt. Undantag är när funktionshindrade med rullstolar befinner sig i bassängen, då de med sina assistenter skall befinna sig på mitten när golvhöjden ändras.

Enligt min åsikt finns det fler risker än denna i Sannabadet. När jag var där med mitt barnbarn, 8 år, frågade han om han fick åka rutschbanan. Jag svarade ja och sedan sprang han snabbt upp utan att jag hade en chans att hinna med.

Hade ett mindre barn gjort detsamma, hade det kanske inte hunnit eller kunnat läsa att minimiåldern är 7 år, att man inte får åka när det visar rött och att man inte får åka framstupa. Själv fick jag tre kallsupar när jag åkte i rutschkanan, eftersom vatten med jämna mellanrum sprutade ut ungefär i min huvudhöjd.

En annan risk är att varmvattendelen av bassängen med den starka strömmen är förbunden direkt med den stora bassängen. Har man inte full uppsikt precis hela tiden, kan detta enligt min mening och som utbildad simlärare också innebära risker, då delen med stark ström är mycket svår att ta sig ur och kräver en del kraft.

Dessutom menar föräldrar att det finns risk att barnen i ett obevakat ögonblick springer ut i bassängen, då det inte finns någon dörr mellan omklädningsrum och bassäng.

En person har också gjort mig uppmärksam på att det bredvid den lilla bassängen finns en djup ränna, som, om ett barn faller ned i denna, innebär ett fall mot ett hårt underlag, vilket borde innebära viss risk för skada.

Det är bara att hoppas att inga fler allvarliga olyckor kommer att inträffa i Sannabadet.

En till fråga man kan ställa sig är om Kunskapsporten, som äger och driver badet, med anledning av de dåliga rutiner personalen haft och de risker i badet som fortfarande finns, gör skäl för sitt namn.

Skolresa, etapp 3

Efter att ha besökt alla fyra skolorna samt förskolor och fritidshem i Rudskoga, Kärr, Bäckhammar och Björneborg, fortsatte igår, den 3 juni, Ingrid Rydin och jag vår skolresa. Denna gång var våra resmål Ölme skola, Vargbroskolan i Storfors samt Djurgårdsskolan.

Att vi valde dessa tre skolor, berodde på att Ölme skola tillkommit genom en hopslagning av mindre skolor samt är en skola som satsat på källsortering och hållbar utveckling, att Vargbroskolan i Storfors är en föregångsskola ur bl a energisynpunkt samt att Djurgårdsskolan ibland nämnts både p g a renoveringsbehov och p g a en alternativ skola för Kärr skolas elever.

Ölme skola

Ingrid Rydin i soffan i det trevliga Mediateket.

I Ölme skola blev vi visade omkring av Kerstin Fahlén, lärare, som berättade lite om skolan. Den invigdes 1985 och är således 25 år gammal, men i sällsynt gott skick! Kostnaden för bygget var då ca 13 miljoner kronor, vilket ansågs mycket.


Kännetecknande var att personalen var mycket delaktiga i skolbygget. På min fråga om någon tyckte att "det var bättre förr", blev svaret nekande.

Skolan inrymmer förutom en etta, en två-trea, en fyr-femma och en sexa även en förskoleklass, ett dagis och ett fritids. Det sistnämnda tycker jag personligen var mycket trevligt.

Vi gillade också mediateket (bilden ovan), runt vilket klassrummen ligger. Varje klassrum har egen utgång och egen toalett. I mediateket finns även sittplatser för alla ca 100-talet barn (t o m 130 barn har suttit där) och det finns en liten scen samt ridåer som kan dras för. Meidateket innehåller även mycket böcker.

Insamling av värmeljushållare.

På Ölme skola jobbar man mycket med hållbar utveckling!

Dagiset är den enda förskolan i Ölme och har inte tillkommit genom sammanslagning av andra förskolor, utan är en tämligen ny inrättning. Vi ser det dock inte som någon självklarhet att varken fritids eller dagis måste koncentreras till och / eller placeras i en skola.

Vi gillade Ölme skola, men var båda kritiska till utemiljön för dagisbarnen, vilken vi upplevde som torftig. Dagisgruppen består av 27 barn som delas upp under dagen i olika aktiviteter, som barnen själva väljer.

Denna miljö för dagisbarnen, kändes kal och vi upplevde det som att det kan bli mycket hett och varmt på sommaren, eftersom det inte finns något som skuggar (se bilden).

Ölmeskolan fick många plus av oss, men de minus vi således upplevde var utemiljön, främst för dagisbarnen men även i någon mån för skolbarnen - trots att skolan ligger nära skogen.

Nya Vargbroskolan i Storfors

I Nya Vargbroskolan hade vi Mats Bergström, lärare i slöjd och den som ritat skolan, som ciceron.

Skolan rymmer ca 180 elever från åk 4 - 9 och kostade kring 65 miljoner att bygga, enligt Mats, som dock reserverade för att siffran kan vara inkorrekt. I detta ingick NO-salar, kulturskola m m men inte sporthall eller matbespisning, eftersom sådana redan fanns (i sporthallen finns även en simbassäng).

En orsak till att siffran kunde hållas nere var att man lyckats få t ex statliga investeringsbidrag till solcellsanläggningen (redan tidigare värms duschvattnet i sporthallen med solvärme). En som varit drivande i detta är f d energirådgivaren Kenneth Lindqvist, Kristinehamn.

Skolan har satsat mycket på förnyelsebar energi och har solceller på taket. Den är även ett "passivhus", vilket förutom tät isolering innebär att barnen själva värmer upp skolan. Självdrags- / hybridteknik har ersatt fläktsystem. Kombinationen extrem isolering och självdragsteknik var man först med i Sverige! Genom detta beräknar man också spara ca 30 kubikmeter olja och 1,5 milj kWh el per år!

Vi gillade luften i skolan, som kändes frisk och bra. Dock tyckte vi kanske att den i sin utformning påminde lite för mycket om en konventionell skola i två plan. Mats själv var lite besviken över att inte växthuset slagits ihop med skolcaféet, som han hade velat och att entrén inte var vänd ut mot samhället.

Ett plus i skolan är att den har ett bemannat bibliotek. Två dagar / v bemannas det av en bibliotekarie och de tre övriga dagarna av en biblioteksassistent. Mats påpekade att detta lett till att barnens läsintresse har ökat.

På en display visas elförbrukning m m. Här är en länk till mer information om Nya Vargbroskolan.

Jag nominerade 2006 Storfors kommun till mottagare av Miljöpartiet de Grönas i Värmland miljöpris för projektet Nya Vargbroskolan, vilken också blev mottagare av miljöpriset, som bestod av tavlan ovan samt ett diplom. Texten på tavlan lyder: "Miljöpris 2006 till Storfors Kommun från Miljöpartiet de Gröna i Värmland".

Dagen för första spadtaget, fick jag äran att dela ut miljöpriset och diplomet till kommunens representanter. Jag passade även på att göra ett radioprogram för vår gröna närradiokanal Studio Grönt.

Djurgårdsskolan

Vi fick veta att det går ca 300 elever på högstadiet och ca 334 på mellanstadiet (F - 6). Vid en rundvandring kan vi konstatera att visst behöver det bytas mattor och målas här och där, men några påstådda 90 miljoner för upprustning av skolan kan näppeligen behövas!

Skolan ger, trots sin ålder, ett trevligt intryck och ligger lummigt och fint med mycket grönt omkring. Sämre beställt var det med innergårdarna, av vilka en enbart bestod av plattor och några bänkar och bord. I den andra fanns en ensam buske. Dessa innergårdar torde dock vara rena bastun på sommaren!

Något som skulle kunna göras i samband med reparation av skolan, vore att riva upp plattorna och ersätta dem med planteringar, träd och gräs. Vilket lyft det skulle bli!!!

En av de trista och heta innergårdarna!

På låg- och mellanstadiedelen stötte vi ihop med Krister Lilja från kommunens fastighetsavdelning. Han berättade att man fått ca 1 miljon att rusta upp förbindelsegångarna mellan de olika huskropparna, genom vilka även bredband och annat nödvändigt löper. Man kan sålunda inte bara ta bort dem.

Dock verkar inga stora, omfattande renoveringar behöva göras i denna del av skolan.

Djurgårdsskolans F - 6-del är tvåparallelligt. De minsta årskurserna har omkring 43 - 45 barn. Dock får man i höst två ettor om vardera 25 barn. Några barn från Kärrs skola ser därmed inte ut att få plats, om man inte tänker inrymma dem hos sexorna i deras tillbyggda barack, där ett av tre klassrum "bara" utnyttjas som matteverkstad.

I en huskropp, där klassrum varit inrymda, har nu lärarna stora och rymliga arbetsytor och bl a en specialpedagog huserar också där.

Ett fritidshem har flyttat från en lägenhet på Djurgården in i två klassrum, så alla ytor verkar vara mer eller mindre upptagna. Vad skulle en tillbyggnad kosta?

Skolan inrymmer förutom F-6 också 5 fritidshem, varav 4 är F-2 med i snitt 35 barn i varje grupp och i snitt 2,25 lärare per grupp.

I ett "äldrefritids" från 3:an upp till 5:an går ca 50 barn som har tillgång till ca 2,75 personal.

Jag gick in i det hus som på dagarna rymmer en förskoleklass och efter skolan ett fritids. Det ligger lite avskilt och kändes väldigt trevligt. Intill, i samma huskropp, ligger också F-6 egen rymliga gymnastikhall.....Högstadiet har en egen!

Mycket bollspel pågick på var och varannan gård utanför huskropparna på F-6-delen!


Till den här lilla fotbollsplanen ledde det stigar. En enkel bollplan och inga nät på målen, men rätt trevlig ändå!

Summa summarum, så tycker vi inte att det känns rätt att skicka låg- och mellanstadiebarnen från Visnum och Visnums Kil till Djurgårdsskolan. Inte på något sätt för att skolan verkar dålig, men för att det inte känns rättvist att de barn som bor i närheten av Djurgårdsskolan kan gå hem själva med sin ryggsäck på ryggen, medan resbarnen måste ta bussen hem den för dem långa resan de 3 - 4 milen.

Risken kan bli att de kan komma att känna sig både mer ensamma och utanför än vad som skulle bli fallet om praktiskt taget alla barn var resbarn och skolan låg någorlunda i närheten.

Här har Nybble en fördel gentemot Bäckhammar: I Bäckhammar finns, såvitt vi kan se ingen bra plats för en säker bussramp för på- och avstigning eller för flera bussar. Denna plats finns i Nybble.

Skolresa, etapp II

Här fortsätter rapporteringen från Ingrid Rydins och min "skolresa" i kommunen.

Igår blev vi guidade runt av rektor Anne Magnusson till Björneborgs skola och förskola / fritidshem Vita huset, Bäckhammars skola och förskola / fritidshem Pennlådan och Kärrs skola samt förskolan Gläntan.

Skälet till vår rundresa är att komma närmare ett ställningstagande om frågan om ny skola i Nybble.

Vi fick veta mycket om barnantalen i de olika skolorna och fick bilda oss en uppfattning på plats om i vilket skick skolorna befinner sig. Nedanstående bilder illustrerar en del av mina intryck, som till stor del sammanfaller med Ingrids.


Första skolan var Björneborgs skola; en skola som eventuellt fungerar bra, men som känns lite överdimensionerad. Att den är utrustad med handikapphiss är ett plus, liksom att man gått över till pellets- istället för oljeuppvärmning. Skolan rymmer också ett gammalt ej avvecklat bibliotek! Att rullstolsrampen ligger på baksidan, bör förändras, dock.

Lokalvårdaren ville att jag skulle ta en bild av den ödsliga skolgården, som hon menade ställde till med mycket grus och sand i skolan (det beiga på bilden är grus). Ja, nog behövs en upprustning, alltid. Fotbollsmålen var bara delvis hela och hela skolgården liksom bad om något grönt någonstans.

Idrottshallen i Björneborg är fullstor och tämligen ny. Dock verkar den inte användas lika frekvent som hallen i Grunnebacka och barnen från Kärr sades numera åka till Grunnebacka, när de behöver nyttja en hall.

Förskolan och fritidshemmet Vita Huset är nyrustat och fint och rymmer även lokaler för dagbarnvårdarna och deras barn. Lokalerna är stora, men vi tycker att det känns som att fritidshemmet var satt lite på undantag.

Nästa anhalt var Bäckhammars skola; den del av Bäck-Kärr som rymmer klass 4 - 6. Antalet elever är dock bara 30. Där finns salar för både textil- och träslöjd och barnen äter och har gymnastik i det närliggande Folkets Hus. Intill skolgården på bilden ligger en fotbollsplan.

Vi kan inte direkt se några expansionsmöjligheter här utan mycket stora kostnader och nuvarande skola är också i behov av renovering.

Pennlådans förskola och fritidshem var mycket trevligt och personalen trivs uppenbarligen mycket bra. De uppskattar inte minst skolgården, som innehåller många träd, vilket också innebär mycket grönt och skugga.

Vi tyckte oss också se mycken medveten pedagogik, vilket illustreras på bilden, där ett av barnen i förskolan lägger ut namnkort vid respektive barns tallrik. Ett alfabet på väggen fångar uppenbarligen också barnens intresse.

Ett minus är dock att Pennlådan värms med direktverkande el.

Anhalt nr tre var Kärrs skola i Visnums Kil, den del av Kärr-Bäck som innehåller åk 1- 3. Vi hade tur som kom när man just hade haft elevens val med naturvetenskapligt tema (alla lärare hade vidareutbildat sig i att lära naturvetenskap genom lek). På bilden syns olika fröer och åskådliggörande av osmos genom att sockerbitar lagts på potatisar. Är det tänkt att vitsipporna skall bli röda, måntro?

Kärrs skola känns liksom Bäckhammars trevlig, men tyvärr saknas både idrottshall och salar för såväl textil- som träslöjd. Närheten till skogen är ett stort plus och barnen leker gärna där och bygger kojor. Skolgården är också ganska stor och välrustad. En av lärarna är även lärare i musik i både Kärr och Bäckhammar.

Ett problem man faktiskt har i Kärr är behov av bl a täta filterbyten p g a bl a hög järnhalt i vattnet. Vattnet är tjänligt men håller uppenbarligen inte högsta kvalitet. Dock går det att dricka det utan problem. Jag drack ett glas och tyckte vattnet var gott! - Till utseendet ser det ut ungefär som mitt vatten gör hemma i Värmlands Säby.

Bilden ovan: En koja i skogen i Kärr.

Sist åkte vi till Föräldrakooperativet Gläntan i Hult. Det är en ganska trevlig förskola / fritidshem, byggt 1989 och tillbyggt senare. På skolgården finns inte så mycket skugga, men man har en pergola med bl a vindruvor, en drivbänk och trädgårdsland med både potatis och rabarber. Gläntan ligger också alldeles intill skogen.

I ett föräldrakooperativ är föräldrarna personalens arbetsgivare. En fråga vi dock ställer oss är: Hur fri blir personalen när det gäller pedagogik, när föräldrarna är arbetsgivare?

Summering: Vi kan konstatera att maten lagas lokalt på alla skolor och förskolor - ett stort plus!! Vi kan också konstatera att det tog ungefär 10 minuter att åka mellan Björneborg och Bäckhammar över Skoggården, ca 5 minuter att åka mellan Bäckhammar och Nybble och ca 10 - 15 minuter att åka mellan Nybble och Kärr. Vägen mellan Björneborg och Bäckhammar är sämst, mellan Bäckhammar och Nybble bäst och mellan Nybble och Kärr näst bäst.

Vi kan även konstatera att uppvärmningssystemet behöver bytas ut på alla skolor och förskolor utom i Björneborg (fallet var även detsamma i Grunnebacka). Hur Gläntan värms upp, frågade vi inte om.

Slutligen kan vi konstatera att varken skolorna i Kärr eller Bäckhammar känns ändamålsenliga fullt ut. Så kanske är det här en ny skola skall ligga...? Det känns onekligen som att tomten i Nybble ligger och väntar...Det finns också gott utrymme för en bussplan framför en eventuell skola och till skogen är det inte särskilt långt!

Här är tomten i Nybble, som väntar på att bli bebyggd? Ett bollplank påminner om att här låg en gång en skola....Till höger på bilden ovan syns en bit av den gamla skolan - när den lades ner Sveriges då äldsta skola i bruk.

Vår skolresa i de södra kommundelarna kommer i slutet av maj eller början av juni att följas av en dito i Kristinehamn, där vi ämnar besöka i första hand Djurgårds- och Stenstalidskolan.

Skolresan

Bilden: Kristinehamns södra kommundelar med barnens upptagningsområden (förskole- och skolbarn). De svarta piggarna visar Kärrs skola i väster, Bäckhammars skola i norr och Grunnebacka skola i söder. De vita och gula piggarna visar Kärrs och Bäckhammars skolors upptagningsområden (överst till vänster syns svagt gula och vita piggar som anger barnen i Vike och Hult). De gröna och röda piggarna anger Grunnebackas skolas upptagningsområde. Björneborgs skola finns inte med på bilden.


Vi har i styrelsen (hittills endast Ingrid Rydin och jag, dock) påbörjat en 'skolresa' först och främst i kommunens södra delar.

Det började med att jag den 10 april besökte Kilsvikens intresseförening (jag tror att man kallar sig så, men jag gör ett förbehåll för att eventuellt behöva ändra namnet senare), som arbetar för en ny skola i Nybble och som även arbetar för en friskola som alternativ - för att inte barnen i värsta fall skall bussas in till stan från sex, sju års ålder, vilket skulle innebära upp till åtta mil per dag på delvis mycket dåliga vägar och långa skoldagar.

Gruppen känner sig förfördelad när det gäller kommunens behandling av deras friskoleansökan jämfört med Grunnebackas och jag kan förstå det. En skillnad kanske har varit att det i Grunnebacka redan finns skollokaler, medan sådana måste byggas i Nybble. Detta rättfärdigar ju dock inte orättvis behandling av ansökningarna. Många kände sig uppgivna och en förälder sa att hon funderade på att sätta sina barn i skola i Gullspång istället.

Den12 april var vi tre stycken miljöpartister inbjudna till Grunnebacka. Ingrid och jag åkte, eftersom tre st tillfrågade inte kunde. Vi blev visade runt i Grunnebacka skola, som nu efter hallbygget för några år sedan är ändamålsenlig och rymmer allt det barn och lärare behöver inkl trä- och textilslöjdsalar. I och med senaste ombyggnationen, som tillkom efter det att jag jobbade som lärare där en termin, bl a ett funktionellt lärarrum.

Vi blev också visade runt i Skottlanda, där ett privat initiativ har gjort att ett radhusboende för äldre, gemenskapslokaler och en förskola tillkommit.

Vi blev bjudna på smörgås och kaffe och blev av ortsbor presenterade Grunnebackas friskoleansökan, hur Rudskoga ser ut och fungerar och vad skolan betyder för bygden. För mig var det inte så mycket nytt, eftersom jag bl a både jobbat som lärare i Grunnebacka, simlärare i Gottbol och barnen och jag har hyrt en gammal gård i Labacka under fem somrar.

Det var ett trevligt möte och det var ett gediget underlag för ställningstagande och naturligtvis också reklam för bygden och deras skola som presenterades - något de gör och gjort för varje KF-parti; ett i taget.

(Kommunfullmäktige gjorde för några år sedan en liknande resa i Visnum/Visnums kil, då vi företog en busstur runt hela kommundelen på alla små vägar inom det till ytan stora området. Vi bjöds då också på förträfflig förtäring i Visnums Kils hembygdsgård.)

Några argument för att skolan i Grunnebacka skola skall få vara kvar är bl a att Nybble skola kanske inte alls blir det första alternativet för många föräldrar om Grunnebacka skulle läggas ned, eftersom den huvudsakliga pendlingen anges vara mot Åtorp, Gullspång och Degerfors. Åtorps skola ligger också närmre (huruvida Åtorps skola skulle kunna ta emot fler elever, har jag inte kollat upp).

Att man känner en s k Centralskola i Nybble som ett hot är helt klart och man presenterade bl a bilden ovan, där de svarta piggarna markerar nuvarande skolor. Man menar också att Kärr ligger centralare för Visnum och Visnums Kil än vad Nybble gör och att Nybble inte är centralt för dem, utan i utkanten.

De befarar också att om Grunnebacka läggs ner, så försvinner också Skotten i Skottlanda. De menar också att många bara har 10 minuter för att hämta sina barn i Skottlanda, och att varifrån man än kommer, så kan man lätt åka igenom Skottlanda från annat håll och hämta barnen. Huruvida detta är en befogad rädsla, kan jag inte uttala mig om. Det behövs säkert flera platser för barnomsorg i Kristinehamns södra delar även i framtiden och även om Grunnebacka skola mot förmodan?! helt skulle läggas ned!

Flyttar man skola och förskola till Nybble, skulle dock flera barn få över två mil till skola och förskola, menar man.

Den 27 april skall vi under ca fyra timmar visas runt av rektor Anne Magnusson i Björneborgs skola, Bäckhammars skola och Kärrs skola. Barnomsorgen är inte inräknad, men förhoppningsvis hinner vi med förskolorna i Bäckhammar och Hult också.

Fortsättning följer i ett nytt blogginlägg.

Roligt och farligt vid Oxlyckan

Var vid Oxlyckan i söndags den 17 januari. Backen är lika populär som när jag var barn, men försedd med ett litet hopp längst ned.

Jag lade märke till att det inte fanns några bildäck runt träden och att en vall var uppskottad ned mot det garage (då tillhörande sömmerskan Nanny Pettersson), mot vilket jag bröt armen när jag, 8 år gammal, kom med mitt tefat med ryggen vänd mot garaget (garaget syns till vänster på bilden ovan)....Armen gick av uppe vid axeln och det gjorde väldigt ont!

Den som åker över vallen nu, riskerar att råka lika illa ut....! Uppenbarligen inträffar en olycka då och då även nu i denna backe, enligt några föräldrar. Säkerheten borde rimligtvis vara en kommunal fråga, så jag får nog snarast kontakta fritidsförvaltningen om detta!

Motionen om ensamkommande barn och ungdomar bifallen

På gårdagens KF-möte bifölls min motion från september 2007 om att Kristinehamn ska ta emot ensamkommande barn och ungdomar. Närmare bestämt beslutade vi att kommunen skall ta emot tolv barn och ungdomar, av vilka sex har fått PUT och sex är asylsökande. De skall bo på vandrarhemmet i Mariebergsområdet.

Det känns roligt och fint att KF nu bifallit motionen, som varit på återremiss en gång, sedan socialnämnden sagt nej p g a att Kristinehamn inte skulle få full kostnadstäckning, och en KF-ledamot gratulerade alla KF-ledamöter till detta beslut.

IFO/Omvårdnadsförvaltningen och Helen Holmgren hade gjort en mycket bra och gedigen utredning, där man även tittat på andra kommuner och skriver att man kommer att ta lärdom från dessa.

Det enda frågetecknet jag reser är att vi beslutat oss för att ta emot lika många som fått PUT (Permanent uppehållstillstånd) som asylsökande. Mohammed Alkazhami, integrationschef i Ludvika kommun rekommenderar nämligen Kristinehamns kommun att jobba med flera PUT - än asylplatser. Den genomsnittliga bifallsandelen bland dem som sökt asyl 2009 är nämligen bara 62 %.

Man skriver även: "Avslagssiffran bedöms som mycket hög i perspektivet att personerna bakom går en oviss framtid till mötes och med respekt för de reaktioner själva avslagsbeslutet framkallar." Kristinehamn bör alltså visa de ungdomar som inte får asyl respekt och i huvudsak ta emot dem som har fått PUT. Hur skall man nu läsa detta?

Det står att "Beviljas inte PUT så ska avvisning verkställas, vilket inte alltid är så enkelt. Innan dess är det vanligt att den enskilde överklagar genom sitt juridiska ombud. Avvisningen är en sak för Migrationsverket och Polisen att sköta."

P g a de olika situationer de som har fått PUT och de som är asylsökande befinner sig i, kommer två avdelningar att skapas. En för dem som har PUT och en för asylsökande.

Jag kan tänka mig att det kommer att bli stora påfrestningar för den personal som jobbar med asylsökande, inte minst när någon fått slutgiltigt avslag och avvisning skall verkställas.

Av denna anledning undrar jag hur humant det egentligen är att börja försöka integrera människor i Kristinehamn, för att sedan utvisa dem till t ex Irak. Kanske är det Det Mohammed Alkhazami menar med respekt?

I programmet Existens visades igår vad som hänt de kristna irakier som tvångsavvisats till Irak under "återvändandeåret" 2009. Se programmet här. När en utvisad man försökte söka upp en utvisad 17-åring (?), som rest med honom på planet, fick han svaret: "Han är död."

De flesta ensamkommande barn och ungdomar som kommer till Sverige kommer från Afghanistan, Somalia och Irak. De flesta som får stanna kommer från Afghanistan och Somalia. Alltså kan man befara att de flesta som kommer att få avslag på sina asylansökningar kommer från Irak. Hur är Kristinehamn moget att hantera avslagen på asylansökningarna? Det är frågan.
Frågan är varför Kristinehamn beslutat sig att inte följa Mohammed Alkazhamis råd att jobba med flera PUT- än asylplatser. Frågan är också om det inte vore mer humant att låta dem som söker asyl bo kvar i sina transitboenden, tills de har fått asyl? Och få komma till t ex Kristinehamn när de har fått PUT? Hur känns det för en kille eller tjej att bli tillbakaskickad till det land man givit sig av ifrån, när en annan får stanna?

Min uppfattning är också att, trots att det är domstolar som numera avgör, asylpolitiken mer eller mindre liknar lotteri; "asylum lottery". Det är turen, eller oturen, som ibland mer avgör än de verkliga skälen.

Eller vilka är de bakomliggande skälen till varför en får stanna, en annan inte? Vem som bäst anses kunna anpassa sig? Vem som har kommit direkt utan mellanlandningar? Vem som har papperen i ordning och vem som inte har? Vem som kan framlägga bevis för det ena eller andra och ven som inte kan.

Motionen är bifallen och Kristinehamn kommer att ta emot ensamkommande barn och ungdomar. Det är bra. Frågan är dock om det är bra att vi bestämt oss för att ta emot lika många som fått PUT som dem som söker asyl, med hänsyn till rymningsrisk, påfrestningar på barn och personal och med anledning av hur Sveriges asylpolitik f n ser ut.

Lyssna till mötet om ensamkommande flyktingbarn

Den 2 december samarrangerade Miljöpartiet de Gröna i Kristinehamn och Svenska kyrkan ett möte i församlingshemmet på temat "Ensamkommande flyktingbarn - hur tar vi hand om dem"? Medverkade gjorde bl a Maria Ferm, Grön Ungdoms språkrör, och Ingemar Elf, komminister i Svenska kyrkan i Kristinehamn. Jag gjorde en bandinspelning, som ljudtekniker Robert Halvarsson har redigerat och som du kan lyssna på här nedan!

Maria Ferm i Kristinehamn 2 december

Imorgon onsdagen den 2 december kommer Grön Ungdoms språkrör Maria Ferm till Kristinehamn. Kl 13 - 14 kommer hon att tala med avgångseleverna på Presterudsskolan om hur det är att vara politiskt aktiv och ung.

Kl 15 har vi presskonferens på kansliet och kl 18 talar hon och komminister Ingemar Elf i församlingshemmet på Nya Kyrkogatan 3 över temat "Ensamkommande flyktingbarn - hur tar vi hand om dem?"

Maria kommer från Vellinge och har varit aktiv i att påverka politikerna där att besluta sig för att ta emot ensamkommande barn och ungdomar.

Ingemar Elf har arbetat i bl a Somalia.

Fika serveras också. Välkommen!

Kulturen i Kristinehamn

Den här bilden visar trappen och trappräcket till Kristinehamns stadsbibliotek. Jag tycker att symboliken är talande: Det är människor som bär upp kulturen och inte tvärtom.

Kultur betyder ju odling. Det måste således vara någon som odlar: En odling kan aldrig läggas på människorna uppifrån, utan måste växa fram underifrån. Gör den det, skapas automatiskt också ett större kulturutbud för människor att tillgodogöra sig - med t ex kommunens stöd.

I Miljöpartiets remissyttrande angående förslaget till förändrad nämnd- och förvaltningsorganisation, tycker vi att skolan och kulturen gott kan närma sig varandra genom tillskapandet av en gemensam kultur-, turism- och skolnämnd. Inom denna kan det lämpligtvis finnas två utskott: Ett kultur- och ett ungdomsutskott.

Det är viktigt att barns och ungdomars del av kulturutbuden blir tydligare. När t ex konstevenemang ordnas i Kristinehamn, är det mest äldre människor man ser. Det måste skapas möjlighet och intresse för yngre att ta del av kultur- och turismutbudet på eget bevåg - alltifrån att själva ta sig till våra badplatser, inkl Gottbol och Revsand, på sommaren, till att ta bussen eller en säker cykelväg till konstmuséet.

För att detta skall kunna ske, kanske ungdomarnas aktiva engagemang och input i ett utskott behövs! I Kristinehamn räknas tyvärr mest medelklassbarnet med två välfungerande föräldrar, som kan skjutsa till badplats, träning etc eller har en egen båt, husvagn etc. De mindre bemedlade barnen med sämre förutsättningar - vart ska de ta vägen?

För dessa måste Kristinehamns kommun sörja. Och hur får vi eleverna att välja Folkbiblioteket framför att dricka öl på helgen? Kanske måste vi skapa ett allaktivitetshus i nämndhuset i anslutning till biblioteket och med ett ungdomscafé inhyst? En kulturskola och bättre nyttjande av folkbiblioteket, är något vi stödjer.

Vi har valt att kalla vårt förslag på sammanslagen nämnd och förvaltning för SKUTT-nämnden: Skola - Kultur - Utbildning - Turism.

Jag tror mer på kultur som uppstår ur den sanna entusiasmen och livsglädjen hos Kristinehamns invånare, än den "uppifrån-kultur", som jag upplever Monica Marker skrev om i NKP, där hon talar om romarriket och "Bröd och skådespel" till medborgarna för att de skall orka med upprustning, krig (ej i exakta termer) och att utvidga sitt imperium.

Det räcker med att titta på hur det gick med romarriket för att se att en sådan hållning inte är hållbar. En hållbar politik måste bygga på att det finns rötter - rötter som det som vi kallar kultur kan växa upp ifrån.

Livsfarlig korsning?

Jag var på vernissaget för höstsalongen på Kristinehamns konstmuseum idag. Om detta hade jag ju kunnat skriva, men det som fångade mitt intresse mest var faktiskt vägen dit och hem. Skälet var frånvaron av övergångsställen.

Det finns skyltar för gående med en vuxen som håller ett barn i handen, men min slutsats är att denna kommun tyvärr mest är anpassad till vuxna och då företrädesvis bilister. Åtminstone här.

Korsningen Mariebergsvägen och avfarten mot Karlstadsvägen, när man kommer från Mariebergsområdet.

Samma vägkorsning som ovan. Bilarna kommer ofta i tämligen hög fart och sikten är skymd.

Ovanstående bild visar gång- och cykelnedfarten från Karlstadsvägen mot Mariebergsvägen. Inget övergångsställe över Mariebergsvägen finns dock, vilket borde vara en logisk avslutning på nedfarten. Inga trottoarer kantar heller Mariebergsvägen här.

Här syns samma ner-/uppfart som på förra bilden, med en tydlig anvisning om att detta är en gång- och cykelväg. Men, som sagt - var finns övergångsstället?

Här syns utfarten mot Karlstadsvägen tydligare.

Gång- och cykevägen igen. Karlstadsvägen anas i bakgrunden.

Detta är Doktor Enwalls väg. Inte heller här finns det något övergångsställe till gångvägen upp mot kullen! Det är således inte bara problem med att ta sig till busshållplatsen från Bele (läs mitt inlägg "Bele - stans mest otillgängliga busshållplats?" här), utan riskabelt att ta sig fram till fots överhuvud taget i detta område!

Jag hoppas på och förväntar mig en snar förbättring från kommunens sida - innan en olycka inträffar!!

Järnvägsparken - för både barn och fåglar

Heder åt vem-det-nu-är som beslutat resp satt upp fågelholkar i Järnvägsparken. Storleken på de största antyder att man anser att även de större fåglarna har existensberättigande!

Ny skola i Nybble?

Kärrs skola, Visnums Kil

Den 6 juni uppmanades alla i Visnum, Visnums Kil samt Bäckhammar med omnejd att gå man ur huse och delta i ett stormöte i Visnums Kils kyrka om en ny skola i Nybble. Även politikerna var inbjudna. Tyvärr missade jag mötet, men besökte samma dag Kärrs skola och tog några foton.

Vad som slog mig var närheten till skogen. Här överträffar Kärrs skola både Grunnebacka skola i Rudskoga (som förvisso har 'familjegrupper' med barn från åk 1 - 6 som regelbundet går ut i skogen) och Bäckhammars skola: I Kärrs skola ligger skogen alldeles inpå knuten!

I valet mellan att bussa 7-åringarna in till stan eller behålla skolorna på landet, är valet självklart: Låta barnen gå kvar i skolor på landet!

Vilka skolor är dock inte självklart. Inga pengar finns i nuläget budgeterade för ett skolbygge i Nybble, även om kostnaden skulle bli så låg som runt 20 miljoner, vilket hävdas.

Dock har inte antalet barn minskat så mycket i stan att en avveckling av en högstadieskola i dagsläget är motiverad. Inte heller barnantalet i Visnum / Visnums Kil minskar, vad jag förstår.

Min spontana tanke vid besöket i Kärr var: Ge dem en idrottshall även här, som i Grunnebacka!

Dock sägs Kärrs skola vara drabbad av mögel och är dessutom dyr i drift och den värms med olja. Summan 66 miljoner för att renovera upp skolan, vilken jag har fått mig meddelad, låter dock hög och måste kollas upp! Dessutom behöver tydligen även Bäckhammars skola renoveras. Denna borde dock kunna värmas med lignin från från LignoBoost vid Bäckhammars bruk, kan man tycka.

Frågan tål att tänka på ännu ett tag och varför kan inte t ex Kenneth Lindqvist, energirådgivare i Storfors och Filipstad tillika rudskogabo, involveras! Han har ju varit drivande när det gäller renoveringen av Nya Vargbroskolan i Storfors, som är ett s k passivhus och som använder sig av självdragsteknik i kombination med extremisolering tillika solceller, varigenom ca 1 miljon Kwh / år sparas jämfört med före ombyggnaden, om jag inte missminner mig. Och kanske kan vi bygga en ännu mer miljövänlig skola i Nybble, som inte kräver t ex plastfolie som ångspärr?

Byggs skolan dessutom i trä, är detta ytterligare en miljövinst, eftersom träet binder kolet för lång tid, till skillnad från hus i betong, har Mitthögskolan i samarbete med SLU räknat ut. Läs artikeln i SvD här.

Frågan tål att tänka på än ett tag: Läget i Nybble är naturligtvis bra på många sätt och ett nybygge kan motiveras av många skäl; bl a att läget är bra både för bäckhammars- och visnumsbarn.

Avslutningsvis några bilder av barnens kojor. För övrigt kommer jag att uppdatera mig om de olika alternativen för fortsatt deltagande i debatten gällande skolorna i Bäckhammar och Kärr.