I den senaste skoldebatten; den som har pågått sedan den 31 mars 2011, dvs den dag då SWECO Architects AB och SWECO Eurofutures AB presenterade sitt skolförslag, har det ofta framförts att den här frågan har pågått i 25 år (gäller främst skolorna i söder), så därför är det dags att sätta ner foten.
Dock ter sig i ett historiskt perspektiv 25 år som väldigt kort, faktiskt. Jag redogör nedan i en sammanfattning vad Axel Emil Lööf skrivit i sin Kristinehamnshistorik om skolorna i Kristinehamn. Nota bene att Visnums kommun, som förutom Södra Råda kom att tillhöra Kristinehamns kommun först 1971, inte ingår (läs mer om Visnums kommun
här). Mer om skolorna i Visnums Kil, av vilka den sista nu beslutats läggas ner, kan du läsa
här.
Framväxandet av folkskolor i Kristinehamn
Den första skolordningen togs på Axel Oxenstiernas uppdrag fram av tolv teologer och var färdig 1649. För provinsstäder förordades s k trivialskolor med fyra ettåriga klasser samt en på första klassen byggande ”skriv- och räkneklass”.
Redan i samband med Kristinehamns grundande inrättades en ”pedagogi”. Den hade till en början bara en klass men blev så småningom organiserad enligt bestämmelserna i skolordningen.
För att finansiera skolutgifterna och betala lärarlönerna tilldelades Karlstads superintendentia en viss mängd spannmål per år, vilken skulle levereras från ett visst antal kyrkohärbärgen i Östersysslet, bl a Ölme, Visnum och Rudskoga. 1650 var behovet vid Kristinehamns barnaskola 50 tunnor spannmål. Drottning Kristina donerade redan år 1643 20 tunnor spannmål till lärarlön.
I skolan läste man bl a svenska och latin inkl Ciceros brev och de viktigaste latinska glosorna, svensk och latinsk handstil, grammatik, siffror och värden, Luthers lilla katekes, intervallerna på notsystemet m m. Man hade också tid för förströelser och lekar, såsom bollspel och springlekar. Man började kl 6 på morgonen och slutade oftast kl 4 eller 5 på em, utom på onsdagar, då man slutade kl 2 och lördagar kl 3.
Efter 1743 blev skolan 2-klassig pedagogi och därefter 3-klassig; dvs utbildningen blev, från att ha varit ettårig, först tvåårig och sedan treårig.
1649 års skolordning, som gällde till 1693, avlöstes av en ny skolordning som gällde till 1724, då ännu en skolordning kom som gällde till 1807. I denna blev den omstridda rätten för privatlärare att konkurrera med stadens barnaskola stadfästad. I denna bestämdes också att alla skulle börja kl 6 året om. Tidigare hade man börjat kl 8 under den mörkaste årstiden, men nu blev det alltså hårdare bud.
Kravet på förkunskaper var att man kunde läsa svenska innantill innan man började första klass. Skolaga tilläts. På söndagarna skulle dessutom eleverna, även tidigare elever, infinna sig i kyrkan och stå i koret för att underkasta sig inspektion.
Fattiga skolpojkar hade rätt att sjunga på gatorna för att tjäna ihop till sitt uppehälle. Pojkarna sjöng t o m 1719 även i likprocesser och liktåg. Vid Fastingsmarknaderna fick dock eleverna vara lediga en hel månad. Dock ansåg man vid en sockenstämma 1772 att åtta dagar borde vara tillräckligt.
1772 riktades från stadsbor en hel del kritik mot de två lärarna och en klagoskrift ingavs, där det bl a påstods att ”de under sitt vistande här i staden funnit den här varande skolan i den beklagansvärda ställning, som på ingen annan ort, där de vistats, fått ske.”
De beklagar att de måste skicka sina barn till denna skola och begär att magistraten måste ingripa: ”Oordningen i skolan skall vara så stor, att ehuru gossarna komma tillsammans i rättan tid, det likväl oftast skall hända, att läromästarna ej anlända förrän en à två timmar efteråt och åtskilliga gånger alldeles utebliva, varav händer, att gossarna i stället för övning och lärdom i nyttiga stycken utöva de styggaste vanarter med slagsmål, svordom, nedriga talesätt och mycket annat syndigt, som de äldre lära de yngre. De som bo skolan närmast, skola bäst kunna vittna om allt oskick, buller och oväsen, som övas; och då läromästarna sent omsider ankomma, rättas sådant med omåttlig aga, som de späda sinnena mer förvärrar än förbättrar.”
De två lärarna blev senare kyrkoherde i Ed respektive skolrektor i Åmål.
Lokaler och reformer
Kristinehamns första barnskola, Pedagogien, som var en skola för nybörjare, tillkom 1664. I början höll man till i olika hus, men 1667 fick man en sal på Ellika Larsdotters gård. 1668 stod en skolbyggnad färdig på en tomt mittför Österlånggatans norra mynning och mellan Gamla Kyrkogatan och Varnan, tomt nr 52 ½.
Den gamla skolbyggnaden förföll under de nordiska krigens tid och revs 1750. 1754 erbjöds landsförsamlingen att få tillträde till skolbyggnaden, men vägrade, varpå staden byggde själv och 1756 stod det nya skolhuset färdigt. 1778 beslutades att Varnum skulle bygga sin sockenstuga ovanpå skolhuset, som också skulle få användas som rådstuga. Detta samröre upphörde dock 1838, då skolmästaren var trångbodd och behövde rummen.
1824, 18 år före 1842 års skolstadga diskuterades en ny pedagogik, som kallades växelundervisning, eller Lancastermetoden, och som gick ut på att en lärare med hjälp av äldre elever, monitörer, skulle kunna undervisa flera hundra elever i en enda sal. Man behövde också för denna metod ett erforderligt rum.
Beslut om att omvandla hörarskolan till en växelundervisningsskola fattades, men då den lärare som förordade metoden hann avlida, var den fortfarande två år senare inte införd. Dock inrättades detta år en folkskola, Nilssonska folkskolan, i Nordenfeldtska huset. Där inrättades en sal för 100 elever, som skulle få sin undervisning enligt växelundervisningsmetoden eller kombination folkskola /pedagogi.
Tio år senare 1838 beslutade man om skilsmässa mellan läroverket och folkskolan. 1840 organiserades läroverket som dels realskola, dels lärdomsskola; dvs en skola som skulle förbereda för högre studier. Lokalfrågan vållade bekymmer och skolan inrymdes i Rådhuset inkl i Rådhussalen. Ca 10 år senare kunde skolan flytta till en egen nybyggnad där den gamla kyrkan stått (och förmodligen där nuvarande Brogårdsgymnasiet ligger).
I 1807 års skolordning infördes moderna språk och naturvetenskapliga ämnen i gymnasierna. Skolordningen var f ö reaktionär och underströk gymnasiernas karaktär av prästutbildningsanstalter. Några 2-3 åriga klasser gjordes också 4- eller 6-åriga, vilket mötte kritik och ledde till att regeringen tillsatte ”Stora uppfostringskommittén”. Man tyckte väl kanske att var man tillräckligt flitig, borde 3 år räcka och att behovet av 4 - 6 års skola var ett tecken på lathet eller dålig fostran?
1842 genomfördes folkskolestadgan och lärarna fick lön. 1847 – 48 motionerade borgmästare Elis Wahlund i riksdagen om inrättande av en skola med 4 lärare i staden. Han fick stöd av prosten O H Schröder i Visnum.
1849 infördes ämnesläsning och rätten att bli befriad från undervisning i latin, grekiska och hebreiska infördes. Bortval av ämnen förbjöds f ö och tyska infördes som första moderna språk istället för franska.
1863 inrättade Missionsföreningen en egen skola, som 1870 ersattes av Källgårdsskolan som fyra år senare hade två manliga och två kvinnliga folkskollärare och sex småskollärarinnor. 1872 köpte staden Assembléhuset och inrättade skolsalar även där. Redan 1888 var skollokalerna överfulla och 1890 hade antalet folkskollärare blivit 16 stycken, varav tio kvinnor och sex män. I Villastaden ville man ha en egen skola och 1904 stod Hacklehemsskolan klar.
1948 fanns i Kristinehamn följande folkskolor: Södermalmskolan, Hacklehemsskolan, Källgårdsskolan, Sannaskolan, Djurgårdsskolan, Tullportsskolan, Järsbergs skola och Strands skola. Lärarpersonalen uppgick till ca 85 personer och antalet elever inkl fortsättningsskolan 2000. OBS att Visnum, Rudskoga och Visnums Kil då var tre egna landskommuner, som 1952 gick ihop i Visnums kommun tillsammans med Södra Råda.
Läroverket
1858 beslutades att bygga ett läroverk. Fortfarande undervisades eleverna i Rådhussalen. Läroverket, byggt av gammalt virke från den rivna kyrkan, stod färdigt att tas i bruk 1862. 1866 fanns i Kristinehamns läroverk, som var från åk 6, 77 elever fördelade på 6 lärare inkl rektor, vilket gjorde 13 elever / lärare, jmfört med Karlstad 18 / lärare och Örebro 26 / lärare – en komparativ fördel. Elevantalet steg och eleverna fick även hålla till i gymnastiksalen. 1882 byggdes dock ett separat gymnastikhus.
1915 revs den gamla byggnaden och ett nytt läroverk stod färdigt samma år. Annexbyggnaden uppläts till Landstingets småskoleseminarium. 1931 inrättades en första gymnasiering på såväl latin- som reallinjen och sedan en ny ring årligen.
Annexet byggdes om och togs i anspråk av läroverket 1932. De första studenterna utexaminerades från reallinjen 1934 och latinlinjen 1935. Kristinehamns högre allmänna läroverk hade elever från Vansbro i norr till Gullspång i söder men även elever från Filipstad, Karlskoga, Hällefors och Degerfors. 1959 hade läroverket 800 elever.
Flickskolan
Den första flickpensionen bildades ca 1815 och låg vid Sjötullen. På 1830-talet skapades en pension i Jerns gård vid Hovslagaregatan och en välrustad flickpension, Wagnerska flickpensionen, som styrdes av stadens fruar, skapades 1844 och lokal uppläts i Fiskalgården.
1864 öppnade fröken Therése Kamph en skola för flickor i handlare Olssons gård på Gamla Kyrkogatan. Skolan lades ned 1871. 1873 hade en syster till rektor Magnell, fröken Magnell, pension på Östra Staketgatan.
1875 tänkte man låta flickorna nöja sig med folkskolan, men året efter annonserade rektor Lagerlöf vid Läroverket ut en kortare kurs i språklära och litteraturhistoria för flickor. Några dagar senare kom några personer överens om att skapa ett elementarläroverk för flickor. Den 4 september 1876 invigdes skolan med 67 elever.
Året därpå flyttade skolan in i Gamla Hotellet vid Södra torget. I och med stora donationer fann dock lokalfrågan sin lösning och flickskolan kunde flytta in i sina lokaler (idag Jakobsbergsskolan), som invigdes 1905. 1909 tilldelades den 8-åriga flickskolan normalskolekompetens.
KPS, Kristinehamns Tekniska Aftonskola, Skolan för vuxna synskadade, Landstingets småskoleseminarium och Värmlands och Örebro läns skogsskola får vi ta en annan gång!
