Den 16 juni fattade Kristinehamns kommunfullmäktige beslutet att lägga ner skolorna i Kärr, Visnums Kil, och i Bäckhammar, Visnum. De enda skolorna som blir kvar i den södra delen, som tidigare varit en egen kommun och som idag har ca 3 200 invånare, är Björneborgs skola (F-6) i norra Visnum och Grunnebacka skola (F-6) i Rudskoga. De tre kommundelarna söder om Kristinehamns tätort utgör 336 km2, varav Visnum 184, Visnums Kil 99 och Rudskoga 53 km2.
Det är inte konstigt om man börjar känna sig avlövade. Kanske hade det varit bättre att man hade fortsatt som egen kommun? I och med den stora kommunreformen 1952 uppgick de tidigare landskommunerna Visnums Kil, Rudskoga och Södra Råda i Visnums kommun, som kom att ha sitt säte och sitt kommunhus i Nybble. I Nybble fanns även skola, apotek, post, polis, vårdcentral, äldreboende, affär m m.
1971 uppgick Visnums kommun exkl Södra Råda, som kom att tillhöra Gullspångs kommun, i Kristinehamns kommun och hur skall man beteckna utvecklingen efter detta? I Nybble har följande hänt:
- Äldreboendet Svedjegården har lagts ner i etapper fram till ca år 2003, då det avvecklades helt.
- Post, polis etc har försvunnit (statligt, dock).
- Apoteket har lagts ner (lönade sig inte längre sedan lägsta pris-regeln infördes; alltså inget kommunalt beslut).
- Skolan har lagts ner (löfte om en ny gavs)
- Macken har lagts ner (flera skäl)
- Paketutlämningen har flyttats från affärerna i Nybble och Skottlanda (Rudskoga) till Bäckhammar (statligt påbud), trots att endast 15 % av paketutlämningen tidigare skedde där. Dock ligger ju Bäckhammar i Visnum, så för tidigare Visnums kommuns del har det inneburit ett utlämningsställe istället för tre. För att vi ska åka bil lite mindre? :-)
Vad händer om barnfamiljerna flyttar härifrån? Blir det bara rutschkanorna kvar då?
Jag minns när man lade ner Svedjegården, sista etappen. Då räknade man till ca 20 barn här som behövde dagis. De hade kunnat inrymmas i Svedjegården, där det också fanns ett kök, men någon förskola blev det inte.
Vad ska man för övrigt kalla denna utveckling; den kommunala och statliga landsbygdspolitiken? Jag minns när vi hade missionshuset i Berg, Medhamn, som vårt sommarställe mellan ca 1964 och 1985 och vi gick till Elis Johanssons (Ingemar Johanssons, f d riksmarschalkens och lekledarens, i Medhamn, far) affär och handlade. Sedan kom visst konsumbussarna och därefter försvann konsumbussarna. Då var redan affären utkonkurrerad....
Ska man kalla kommunsammanslagningen för kolonialisering? Brödet kommer från kolonierna på landet, som också servar med skattepengar - inte i form av tunnor spannmål, men i form av kronor och ören. I städerna byggs väl upplysta vägar och cykelvägar och infrastruktur i närheten av de strandnära bostäderna för de bemedlade, där också i Kristinehamns fall Djurgårdsskolan byggs ut (behöver dock renoveras och fräschas upp invändigt, inte minst) för att ta emot alla nybyggarnas barn och där också en del av landsortens barn är tänkta att gå....
Vägarna på landet är i huvudsak samfällighetsvägar, som sliter på bilarna och som ofta knappt är farbara. Här i söder togs också för några år sedan 19 gatlyktor bort, så att barnen på flera ställen får stå och vänta på skolbussen i mörker under vinterhalvåret....
Här i söder vill man inte ha samma service som i staden, men man vill ha en skola; en skola dit barnen inte behöver åka tre mil.
Den 16 juni beslutade dock KF att lägga ner Visnums Kils sista skola. Den sista av tre. Att vänta sig en ny i Nybble, Visnum, tycks vara att vänta sig för mycket. Istället är det resor på ibland över tre mil enkel resa som väntar 6-7-åringarna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar