Olika former av skog

I Kristinehamns finns en fin, bemannad avfallsstation som heter Strandmossen.
Dit åker jag då och då. Senast den 27 april efter ekonomiutskottet och då med lite metallskrot. Målet i Kristinehamn är 0 % avfall och den syn vi bör anamma är att allt avfall är en resurs.

När man lämnar Strandmossen, passerar man berg av ris, dörrar och andra trämöbler, lastpallar, brädor m m samt flis. Det är imponerande!

Det är dock värt att begrunda om vi verkligen använder träet tills det inte kan lagas mer och innan det blir flis. Samma problem finns ju med mycket annat. Slänger vi innan det tjänat ut? Kan vi verkligen inte "lappa och laga" mer innan saker och ting slängs? ("Lappa och laga" har från vänsterhåll i Kristinehamn blivit ett skällsord i t ex skoldebatten).

Konsumtion är nödvändig för sysselsättning och i produktions- och konsumtionsmönstret passar ökad återvinning men inte ökad återanvändning in, tyvärr. Dock är det ökad återanvändning vi i första hand, efter att minska avfallsmängden, skall välja enligt den s k avfallshierarkin (reduce, reuse, recycle) och det är vad som skulle kunna rädda bl a vår biologiska mångfald, globalt sett. Ett exempel som nämnts i media i dagarna är alla kläder som bara slängs med soporna.

Jag glömmer inte när jag blev miljöpartist. Det var innan Miljöpartiet bildades, nämligen 1975, när jag gick på Luthagens livs i Uppsala och Olof Palme ur högtalarna pumpade ut budskapet "Vi måste öka konsumtionen, t i l l  v a r j e  p r i s!!!!" Detta gjorde helt klart för mig att socialdemokrat, det var jag inte. Åtminstone inte när det gällde den biten. Slutet av 1900-talet har också till stor del fått ägnas till 70-talets miljöförsyndelser. Man handlade som om naturen och haven vore osårbara.

Frågan var, var mitt parti fanns någonstans.

Det dröjde av olika skäl tills 1994 innan jag gick med i MP, 12 år efter det att partiet bildades. Dessförinnan hade jag inte tid att engagera mig.

2012 gick jag ur partiet. Samarbete med S och V på S:s och V:s villkor har tydligen blivit det viktigaste modell 2012?

Nedan några bilder av skog, modell fälld. Ett steg framåt är i varje fall taget i och med att vi tar tillvara en del av träet för uppvärmning och sorterar ut obehandlat trä från målat / behandlat. Strandmossen tycks skötas bra!

Fåglar, sippor och sevärt i Kristinehamn

Ser till min förvåning att jag inte har uppdaterat den här bloggen sedan Skärtorsdagen...tiden går fort!

På en relativt lugn påsk följde en desto hetsigare vecka med utflyttning av min brors lägenhet på Nolbygatan liksom urstädning och överlämnande av nyckeln på söndagen den 15 april kl 13. HSB-föreningen på Nolbygatan är en trevlig förening och har ett perfekt läge om man pendlar till t ex Karlstad. Den ligger även nära Kullen ner mot Vänern och Mariebergsområdet - ett perfekt promenadstråk!

Jag önskar den inflyttade lycka till, eftersom hon kommer från Munkfors men jobbar i Karlstad. Kristinehamn blev således ett bättre boendealternativ för henne än Karlstad! Grattis även till Kristinehamn, som därmed har fått en ny invånare!

Lördagen den 14 april var det loppis i Österviks kapell med massor av böcker till salu, men jag köpte istället ett bokskåp. Österviks kapell med trädgård visade sig från sin allra bästa sida, med mängder med blåsippor (som väl alla vet att de här i Värmland varken får plockas eller grävas upp; dvs de är både fridlysta och fredade - om inget hänt de senaste åren). Hörde på radio att blåsippor kan bli 800 år gamla!

Dock är de också ganska ömtåliga varelser, varför de alltså på många håll måste fridlysas. Jag minns från min barndom att vi ofta åkte ut till just Österviks kapell för att titta på blåsippor och det var också i detta kapell jag en gång gifte mig!

Ett besök i det gamla mejeriet, där det finns en utställning av Kristinehamnskonstnären Rafael Rådbergs (1881 - 1961) alster (han som har gjort Daphne vid Rådhuset). Rafael Rådberg bodde i Kristinehamn i just Österviks kapell, där det också finns två lägenheter, som tidigare var präst- och lärarbostäder. I Österviks kapell fanns också en skolsal och landets första matbespisning!



Mejeriet är nu inrett som utställningslokal
för bl a Erik Rafael Rådbergs skulpturer.

I lördags tog jag och en god vän en tur till Visnums Kil och Medhamn och passerade då bl a vår familjs gamla sommarställe, som var det f d missonshuset i Berg, Medhamn. Vi åkte även förbi Kärrs skola, som fortfarande är igång, men inte länge till.....



Gamla missionshuset i Berg, med del av den skogsdunge t h som mina syskon och jag ägde med tanken att en dag kanske bygga en mindre stuga eller friggebod där. Det var ett väldigt härligt ställe och vi brukade cykla de tre kilometrarna till Baggerud och bada, om vi inte bara åkte eller gick ner till Medhamnsudden! Inte sällan cyklade jag och mina kompisar också dit och hem från stan - en tur på några timmar enkel resa.



Skolgården på Kärrs skola - snart ett minne, blott?

Tyvärr såg vi ett antal skyltar med Till Salu på, men det är ju positivt också för den som vill flytta till en lugn och vacker miljö med närhet till Vänerns stränder, myrar, skogar och ett flertal naturreservat, bl a det enda i Värmland som är skyddat enligt våtmarkskonventionen Ramsarkonventionen.

Endast våtmarker av internationell betydelse kan få den klassningen och här är södra Visnums Kils naturreservat Kilsviken med Nötön, Prästön, Linsön och Dyrön i gott sällskap med t ex Everglades nationalpark (träskmarker) i Florida eller Tåkern och Hornborgarsjön i Sverige.

Här finns en utvärdering av Ramsarkonventionens betydelse och här finns Ramsarkonventionens officiella hemsida.

Det är väl inte för intet som Gunnar Brusewitz har hämtat många av sina motiv här nere i Visnums Kil! Så här skriver Brusewitz i Sällskapet för Naturskydds jubileumsskrift 1975:

"Jo, jag mötte verkligen denna värmländska natur, eller rättare sagt den öppnade sig för mig, generöst och vänligt. En vacker bekräftelse på Montaignes uppfattning om landskapet som karaktärsdanare - naturen var helt enkelt som människorna här. Det är ett högt betyg."

Läs stycket i sin helhet här.

Något för Kristinehamn?

Jag skrev för ett par år sedan en motion om en rörelseindikerad LED- och ledbelysning i Västerås och att vi skulle införa detta också i Kristinehamn vid t ex anläggande av motionsspår, cykelvägar etc (lägre både installations- och driftskostnader än konventionell belysning). Motionen avslogs till största delen men vann bifall i att-satsen att vi skulle följa försöket i Västerås.

Jag har inte hört något om uppföljningen, men nu börjar det bli dags att följa upp mer, nämligen vad man gör i Öckerö. Kanske det är dags för Kristinehamn att göra som i Öckerö; dvs införa gatu- och torgbelysning med ledlampor och som drivs av sol- och vindgenererad energi?

I Miljöpartiet förordade vi ju en liknande  modell redan i valet 2002, då vi (Lars Alexandersson och jag) delade ut modeller av bränslecell, som drev en vindsnurra med hjälp el av från en solcell, orsakande elektrolys av vatten (se nedanstående bild) till vardera Brogårds- och Presterudsgymnasiet, samt hade en stående på vårt valbord. Vår önskan var att Kristinehamn skulle bli en ledande kommun när det gällde förnyelsebar energiteknik.

EN2010 BRÄNSLECELL JUNIOR

Junior visar överskådligt energiomvandling från solenergi, via lagring av energi i form av vätgas och vätgas, till elektrisk energi. Motorn drivs enbart av egenproducerad vätgas och syrgas genom separation av vatten. Demonstrationsmodulen består av en solcell, en elektrolysör för elektrolytisk sönderdelning, en lagringstank för vätgas och en för syre, en bränslecell en motor och en lärarhandledning.

Effekt 500 mW.

Storlek 200 x 300 x 150 mm

Gatlyktor à la Öckerö.

Bilden ovan är hämtad från artikeln under länken nedan.

http://www.ockero.se/nyheter/gemensammanyheter/sjalvforsorjandegatubelysningidrift.5.2918bda312ada0519c3800012865.html

Newroz, Nouruz i Kristinehamn

I fredags firades i församlingshemmet i Kristinehamn det iranska, kurdiska m m nyåret. Människor från Iran, Afghanistan, Egypten, Syrien, Irak / Kurdistan m fl deltog, sammanlagt kanske 250 personer.

Trevlig läsning

Kristinehamn är bästa friluftskommun i Värmland, har CMA Research AB kommit fram till. Uppdragsgivare är Naturvårdsverket. Projektgruppen har bestått av representanter för Svenskt Friluftsliv, SKL (Sveriges Kommuner och Landsting), Svenska Ekoturismföreningen samt Sveriges Kultur- och Fritidschefers förening.  254 av Sveriges 290 kommuner deltog i undersökningen.

En kommun kunde få maximalt 32 poäng i undersökningen. Poängfördelningen inom undersökningens tre områden ser ut som följer:

 Kommunens planer för friluftsliv (10 poäng)

 Kommunens information och samarbeten kring friluftsliv (8 poäng)

 Kommunens aktiviteter inom friluftsliv (14 poäng)
 
Årets friluftskommun är Örebro. Mer finns att läsa här: http://www.naturvardsverket.se/Documents/publikationer6400/978-91-620-6475-4.pdf
 
 

Broängsbadet i graven

Så hade det kanske kunnat bli, med två plan utöver de existerande planen påbyggda? Fantisera måste man i varje fall tillåta sig. Bilden är ett fotomontage av Göran Östman, MP. Det sades i den allmänna debatten i fullmäktige att huset sjönk ned i leran, men detta har dementerats kraftfullt av chefen för Tekniska Förvaltningen, så det hade säkerligen klarat något extra våningsplan - inne i huset eller ovanpå.

Nu är Broängsbadet, om inte grus och aska, så näst intill.

Nog känns det rätt dystert att det fina badhuset, med Ingemar Lööfs konstfulla reliefvägg i simhallen tillika utsmyckning av trapphuset, där 7000 kvm yta i tre plan (då med ett extra bjälklag inlagt) med träningslokaler, café m m både hade kunnat bli allaktivitetshus, utställningslokaler, träningslokaler m m m m. Bastu och duschar fanns ju så att det räckte till.

Men det kanske hade inneburit osolidarisk konkurrens gentemot de privata aktörerna i stan? Det var i varje fall mer bråttom med att få ner badhuset än det varit med det sk Hälsohuset eller Högliden, som stått rätt många år nu. Det var alltså Tekniska nämndens ordförande som gav klartecken och det enda parti som ville göra något av det var Miljöpartiet och jag försökte i det längsta väcka intresse för husets potential (liksom Föreningen för Byggnadskultur och inte minst medlemmarna i denna förening), men intresset bland de folkvalda var minst sagt svalt.

Alla hade hakat sig fast vid summan 50 mkr, men jag tror dessvärre att det är där vi hamnar ändå med energiombyggnad av Kvadraten och detsamma plus tillgänglighetsanpassning av Hacklehemsskolan: De mest energikrävande fastigheterna i både fastighetsutredningen och skollokalsutredningen. Dessutom kommer hyran av Christinateatern och så småningom även kostym- och rekvisitaförrådet Elverket, som HSB vill rusta upp (idag är det både ouppvärmt och till största delen oupplyst) att uppgå till betydande summor.

Det lustiga är att Badhuset hade kunnat tillfredsställa alla de behov som framkom i den för några år sedan utförda Kulturhusutredningen.

Särskilt trist är det i ljuset av att en undersökning av stommen utfördes av CBI Betongsinstitutet  dagen efter det att Miljö- och Byggnadsnämnden på grundval av de vilseledande tidigare uppgifterna om stommens skick i dec 2010 beslutade om rivning, och att denna undersökning visade att det inte fanns något fel på de bärande stommarna avseende beständighet i något av de uttagna proverna; något som i olika sammanhang / dokument uppgivits vara fallet och där man tidigare uppgivit att den uppskattade renoveringskostnaden för badhuset som fortsatt badhus skulle ha blivit allt från 40 - 50 mkr till 70 mkr; en enorm överdrift, och där stommen angivits vara slut.

Istället hade vi kunnat få 7000 kvm kultur- och allaktivitetshus till en ombyggnadskostnad av 50 mkr inkl tilläggsisolering, vilket torde ha varit beräknat i överkant, då man tagit med alla detaljer som en ny disk osv, vilket naturligtvis inte hade varit nödvändigt.

Det hade då blivit ett allaktivitetshus / stadshistoriskt museum mitt i centrum och för alla, i rätt historisk miljö och centralt beläget med tanke på närheten till stationen, busshållplatser och dessutom goda parkeringsmöjligheter för den som kommer med bil. Någon motsvarande byggnad finns inte i Kristinehamn.

Andra fina vårdagen!

Gick efter KSAU i Nämndhuset idag Norra och Östra Staketgatan för att äta lunch hos min bror; en promenad på ca 10 - 12 minuter.

Jag tycker om att gå Norra Staketgatan och reflekterar alltid över hur många fina hus det finns där: På ena sidan husen på bilderna och på den andra gamla Metodistkyrkan och badhuset med 12-metersbassäng, som övergavs när det "nya" badhuset (som rivs i dagarna) Broängsbadet, byggdes. Idag sken dessutom solen och fåglarna kvittrade - en riktig början på våren!





Norra Staketgatan - tala om fin balkong!
Klicka på bilden för bättre upplösning.

 

Ett hus med anor! Här höll tidigare också Nya Kristinehamns-Posten till.




Mitt gamla gymnasium, Brogårdsskolan, med bron över Varnan.

 


Vid Östra Staketgatan ligger Svenska Kyrkan. Eftersom jag sneddar över kyrkogården för att komma in på Framnäsgatan, passade jag på att gå in och ta en bild. Kristinehamns kyrka är f ö en av landets största och det mäktigaste jag har varit med om här och bland det mäktigaste i musikväg ö h t, var när jag i dec 2005 var med och sjöng Puccinis Messa di Gloria med Oratoriekören, framförd tillsammans med Bergslagens kammarsymfoniker.

Varsågod! Här går det att lyssna till en av de pampigare delarna av Mässan (fast inte med Kristiehamns oratoriekör, utan en annan kör från Vilnius): Gloria (9 min av totalt ca 50)



Kyrkan sedd från söder. Snart framme hos min bror!