Kullen och Varnumsviken en varm höstdag

.....närmare bestämt den 25 november, när solen värmde gott så här i slutet av hösten.

På Kullen mellan Nolbygatan / Mariebergsvägen och Marieberg, som jag var med och räddade från bebyggelse, eller rättare sagt, räddade strandlinjen från bebyggelse och privatisering till förmån för möjligheten till tillkomst av den cykelväg som idag finns där, för 5 - 6 år sedan och där det finns blåbärsris en masse, sken solen varmt. Blåbärsris utan blåbär blir en mjuk dyna att sitta på, vilket jag gjorde en stund i solvärmen, lutande mig mot den raka tallstammen.

Vanlig vass - släkt med bambu?

Krusningar på vattenytan.

Solreflex......

Spegelblankt mot öster och Kullen, från bryggan vid Marieberg.

LRF-resa och robotmjölkning

I förrgår, den 7 juli, var jag på rundresa till olika gårdar runt Kristinehamn. LRF hade bjudit in alla politiska partier på en bussresa.

Det var en trevlig resa som började med besök på Västanås gård. P g a att jag var den som låg närmast rätt svar i en delfråga om hur många mjölkbönder som finns i Kristinehamn (12 st) i en allmänbildande frågesportstävling, vann jag denna flaska KRAV-märkt rapsolja, producerad på gården.


Vi fick där även se robotmjölkning, som går till så att kon går in i ett bås, där det finns kraftfoder (producerat på gården). Därefter mäts spenarna automatisk med hjälp av laser, tvättas rena och mjölkningsutrustningen sätts på spenarna. I snitt mjölkas korna 2,8 ggr per dag på detta sätt. Mjölken går sedan till Milko.

Västanås gård har 180 kor och man har också odling av bl a kraftfoder (använder alltså inte soja) - man är självförsörjande på foder och återanvänder även gödseln i jordbruket.

Det enda jag inte kan fördra med mjölkkor inom KRAV är regeln att kalven efter fyra dagar skall skiljas från kon. detta reser för mig frågan om vi överhuvud taget skall använda mjölkprodukter.

Det lär nog blir svårt för mig att sluta, dock.....jag älskar bl a ost! Och jag dricker KRAV-mjölk från Milko!

Resan fortsatte sedan till Kristinehamns enda större vindkraftverk vid Kvarnbråten. Verket är privatägt, uppfördes 2006 och kostade 8,5 miljoner, vilket innebär att det har betalat sig efter ca 16 år.

Verket är på 0,85 MW (de stora är på 2 MW). En rolig fråga som ställdes i frågesporten var hur långt en elbil kan gå på den energi som ett varv i de stora kraftverken på 2 MW ger. Svaret var ca 1-2 mil....enligt Volvo! Rätt otroligt, om det stämmer.

Efter Kvarnbråten åkte vi till Göran Kihlströms Räntans gård, där dottern i huset tillsammans med föräldrarna ämnar starta ett projekt som kallas Grön Arena eller Grön Omsorg, där t ex elever från IV-programmet kan få komma ut och hjälpa till på gården samt ha undervisning.

Resan avslutades i Baggerud, där vi fick se Ingemar Johanssons fina stugor samt äta en otroligt god buffé från Hygns gård (som bl a har egen hjortuppfödning). Jag föreslog Ingemar Johansson att starta en höghöjdsbana för att locka fler turister!

Det var en trevlig och lärorik resa och jag har hittills läst tre av alla de informativa broschyrer vi fick!

Rundresa i Kristinehamns södra kommundelar

Den 26 augusti var det dags för kommunfullmäktiges årliga rundresa.

Baggerud
Vi startade i Baggerud - mitt barndoms badställe. Särskilt bad utanför klipporna rekommenderas. Berghällarna under vattnet ger en stadig grund att stå på och lätt våggung i vänervarmt vatten är en skön upplevelse.

Den här gången blev det inget bad, men väl ett dopp av fötterna och en titt på Ingemar Johanssons (numera ägare av bad- och tältplatsen) fina stugor. Rejäla och estetiskt tilltalande sex-bäddsstugor med sovloft och suveränt läge mellan sandstrand och klippbad, som tyvärr dock drivs med direktverkande el. Möjligen sa han något om berg- eller luftvärme.....eller minns jag fel?

Svedjegården
Därefter åkte vi till Svedjegården, det gamla ålderdomshemmet i Nybble, som numera drivs som hotell- och konferensanläggning av ett holländskt par. Vi drack kaffe i den matsal där vi i mp en gång höll vår narkotikapolitiska konferens - innan anläggningen var renoverad. Jag försökte ju t o m påverka mp att köpa anläggningen för 1 kr. Men det tog stopp någonstans - man ville ha en kursgård med lite mera naturskönt läge, tror jag. Så nu har mp fortfarande ingen kursgård.

Konsteruds dressinbana
Sedan bar det av till Konsterud, där samma par som driver Svedjegården också driver dressinbanan. Besöket i Konsterud väckte mitt intresse för en tur med en dressin nästa år - den var förvånansvärt lättcyklad och vägen går genom härlig natur sådär 3 mil västerut (om man inte vill åka till Gullspång österut), förbi sjöar och Håkanbols (?) lanthandel.

Gottbol
På väg till Skagersbrunn gjorde vi en liten avstickare ned till Kristinehamns kanske förnämsta badplats, Gottbol i Rudskoga, där jag för övrigt har varit simlärare ett par år. För att göra klädsim och vattentramp, var vi då p g a den långgrunda stranden tvungna att ro ut en bit. Dock kan inget annat sägas än att detta är Kristinehamns verkliga playa, även om vattenståndet för tillfället är ganska högt, vilket gör stranden smalare.


Gottbol västerut

Gottbol österut

Skagersbrunn
I Skagersbrunn åt vi middag, tillagad av den tyska resebyrå, som riktar sig speciellt till ungdomar och som svarar för beläggningen på den gamla brunnsorten hela sommaren. Med andra ord finns det ingen plats för den s k allmänheten i denna gamla anrika brunnsort, där traktens befolkning ibland klär ut sig till brunnsgäster i 1800-talsmiljö.

Efteråt talade jag med ägaren Ola Snellström om Fortums reglering av Skagern och han ansåg att Fortum ibland ställer till det ordentligt för dem med deras reglering av Skagern (som Fortum betraktar som sin damm, trots att sjön råkar vara nr 18 i storleksordningen bland sjöar i Sverige). För några år sedan var det t ex mycket svårt att komma ut med båtar, när Fortum efter den torra sommaren och industrisemestern plötsligt började tömma sjön, så att både musslor dog och rommen torkade in.


Skagersbrunns brunnshotell vid Skagern

Strandmossen och Fiskartorpet
Efter Skagersbrunn bar det iväg till Strandmossens avfallsanläggning och Fiskartorpets reningsanläggning. På Strandmossen gör man av allt att döma ett storartat arbete med att sortera alla sopor ner i minsta möjliga fraktion; "plocke pinn", kallade guiden det!

På en fråga om vad det kostar Kristinehamns kommun per ton att exportera sopor till förbränning i Karlskoga, fick jag uppgiften 700 kr / ton, "men nästa år försvinner ju förbränningsskatten, så då är vi nog nere på 400 kr / ton, vilket ju blir bra", menade guiden.

Jag kontrade med att nog förbränningsskatten återkommer nästa år (jag syftade på ett kommande ev regeringsskifte), då jag tycker att det är för eländigt om den försvinner! Fast, visst: Om Kristinehamn f n "exporterar" sådär 6 000 - 6 500 ton per år, så är det klart att 300 kr mindre per ton gör en viss skillnad....! Men, som sagt - prissänkningen bör ske genom att vi blir bra på att ta reda på och utnyttja restprodukterna istället! Det handlar m a o om den s ka avfallshierarkin, där minskning av avfallet ingår och rötning av organiskt avfall borde ingå!

På Fiskartorpet reningsanläggning informerades vi att anläggningen har en egen rötningsanläggning, där en del biogas används i anläggningen och en del av Casco.

- Går inte denna anläggning att bygga ut, så att bussarna kan börja tanka biogas där, frågade jag. Jag vet faktiskt inte riktigt vad jag fick för svar, så det här får ju naturligtvis utredas vidare!

Vidare fick vi veta att Kristinehamns rörsystem läcker rätt ordentligt (både dricksvatten och avfallsvatten har läckt i stora mängder denna regnrika sommar)och att det inte är speciellt billigt att åtgärda problemen.

Det är verkligen dags för en miljöpartist i Tekniska nämnden igen! (Karolina Hagegård var den sista!)