Omvandling av ett fritidshusområde

I början, när det kommer något nytt, är de flesta på hugget och vill ha det. Ofta lanseras det nya som en nydanande revolution, ett paradigmskifte, en klar förbättring. Fast vad ska vi då säga om t ex Windows Vista (dissat av de flesta), miljonprogramsområdena, alla E-ämnen som fasas ut varje år för att de upptäcks vara hälsovådliga osv osv?

Är det bara så att nya saker lockar och därför är bra? De ser ju förvisso nyare ut än de gamla....tills de också blir gamla.

I Kristinehamn har KF beslutat att omvandla det gamla fritidsområdet utmed Vålösundet till område för permanentboende. Kanske nödvändigt för att finansiera VA-utbyggnaden i området, men det ärendet har å andra sidan vissa överklagat p g a taxesättningen.

Som kommunalråd med ansvar för fastigheter, bo och byggande, har jag varit på ett par turer ut till Vålösundet och Sörkastet. Några i mitt parti tyckte nämligen att idyllen på bara ett år höll på att förstöras p g a allt nybyggande därute. Dessutom har ju förutom VA-ärendet även bryggfrågan överklagats. Själv reserverade jag mig (måste kolla för att vara säker), eller röstade åtminstone, emot att det dittillsvarande fritidsområdet skulle omvandlas till en stadsdel med permanentboende.

Hade man då kunnat förutspå att det skulle bli som det blev och håller på att bli? Är alla nöjda och glada? Det är tveksamt. Mötte under det andra besöket en person i Alliansen, osagt vem, som sa, att det kanske inte blev så bra det där, ändå. Han tyckte att man skulle försöka kulturskydda området mellan Picasso och Rönneberg.
Och behövde vägarna bli så icke skärgårdslika med jättedjupa diken på båda sidor? Hur trivs sommarstugeägarna idag, med permanentbebyggelsen krypande närmare och närmare i deras gamla promenadskog?

Jag yrkade även, i samband med att beslutet om VA-utbyggnad togs, om att ägare av torrdass och gårdsbrunn skulle få förhandla VA-anslutningen i varje enskilt fall. Detta yrkande bifölls dock inte.

Vi hade också från Miljöpartiets sida lämnat in ett yttrande och jag hade lämnat in ett eget yttrande som ledamot i Vålösundets referensgrupp. Jag hade också i den sistnämnda gruppen ställt frågan vad hela kalaset skulle kosta, om alla önskemål förverkligades (omläggning av befintlig väg utmed sundet, för att göra allmänning och ny badplats, kommunala bryggor i Jutviken m m m m). En av våra medlemmar, som bor i Vålösundet, ville värna granarna.

Så jag åkte helt enkelt ut för att bilda mig en egen uppfattning. Första gången jag åkte ut för ett studiebesök åkte jag ner bland de nybyggda villorna och såg några stå och samspråka invid en sommarstuga. Det visade sig att det var två sommarstugeägare som stod och samspråkade med två "nybyggare".

En nyanlagd promenadstig markerar gränsen mellan nybyggnationerna och randen med sommarstugor längst ned mot sundet, där bara en tunn trädremsa finns kvar av den forna skogen.

Ett mjölkbord och bakom det en riven sommarstuga. Eventuellt skall ett permanenthus uppföras på tomten och ev är det samma ägare som till fritidshuset.

Ytterligare en gångväg ner från permanenthusen har förberetts.

Bakom sommarstugorna tornar de nybyggda villorna upp sig. De flesta träd är borttagna. Tanken från kommunens sida var att skogen bara skulle glesas ur, men enligt uppgift har entreprenören lovat att ta bort alla träd i tre omgångar. Kvar är nu bara den stackars trädremsan mot sommarstugorna; en trädremsa som dock är tillräckligt tjock efter lövsprickningen för att några nybyggare skall känna sig snuvade på den sjöutsikt som utlovats och förespråkats. Därför har man förhandlat om att halvera granarna på höjden, vilket jag såg hade verkställts när jag sist var där.....
Halverade granar - en kompromisslösning mellan dem i den äldre bebyggelsen, som vill ha insynsskydd, och den nyare som, vill ha sjöutsikt?

Här har några träd fått vara kvar, iallafall.
Av allt byggande och allt dikesgrävande har det blivit ansenliga mängder schaktmassor, som lagras en bit upp i skogen.

Mellan Jutviken och Sörkastet leder en stig, som bl a leder förbi en biotop och genom en sumpskog. Är man inte uppmärksam och ger skogen ett skydd, kan den också komma att hotas en dag.
Skvattram, eller pors, i sumpskogen.

En annan kontroversiell fråga är bryggorna i sundet. På bilden syns det som är kvar av Gunnar Åbergs brygga. Gunnar Åberg är i 80-årsåldern, har sitt hus rakt upp från bryggan på andra sidan vägen och har badat från bryggan sedan barnsben. Han och väl troligen hans föräldrar har arrenderat platsen för 10 småbåtar i 75 år.

Han ålades dock att ta bort sin brygga senast den 19 april. Han plockade bort bryggan, utom stolparna i vattnet. Dem orkade han inte dra upp.
Istället har en tjänsteman i kommunen för CMBK:s (Kristinehamns motorbåtsklubb) räkning ansökt om bygglov för andelsbrygga på platsen.

Det som är kvar av bryggan. En av CMBK:s bryggor syns i bakgrunden.

Så här kommer med största sannolikhet bryggplatsen och Gunnar Åbergs utsikt istället att se ut i framtiden. Att bada från bryggan får betraktas som ett avslutat kapitel. Längden på den gamla bryggan var 37 meter. De nya kommer att bli 107 meter. Sammanlagt beräknas åtminstone 300 nya båtplatser i sundet.

Så - blev det bättre i Vålösundet och isåfall för vem?