Kristinehamns kyrka - en av de största i Sverige

"Kyrkan, som anses vara Värmlands största, tog elva år att bygga", står det i en odaterad artikel, publicerad i "Nya Wermlands-Tidningen Öst-Värmlands -EXTRA".

Här uppges vidare bl a att den uppfördes efter ritningar av C G Brunius och invigdes för 4 000 personer 1958, vilket måste vara en felaktig uppgift, då det också uppges att kyrkan började byggas 1897...isåfall skulle kyrkan ha varit klar 1908.... På ett annat ställe står det å andra sidan att kyrkbygget påbörjades 1847, vilket torde vara det riktiga datumet, för då skall bara seklet ändras från 1958 till 1858 för när kyrkan stod klar. Uppgiften att bygget låg nere 1849 - 1853 styrker detta, fast å andra sidan pågick då inte bygget under elva år, utan under kanske 6 - 7 år, men under en tidsperiod av elva år....Hoppas NWT har bättre korrekturläsning idag! :-)

En historik skrevs 1948 av lektor Daniel Toijer, varifrån uppgifterna, inkl om materialåtgång, kostnader etc, är hämtade.

Kyrkan byggdes av både Kristinehamns och Varnums församlingar, som då hade ett sammanlagt invånarantal om 5 450 invånare, varav Kristinehamn 2 216, enligt tidningen. En byggnadsdirektion tillsattes med en gammal släkting till mig som ordförande, borgmästare Elis Wahlund (ja, på rätt långt håll, då...eftersom han var tremänning till min farfars farmors far, gästgivaren på Vall; båda med rötter längre tillbaka i Ed i Visnums Kil).

Grundstenarna, står det, sprängdes ut ur berget vid Smedby - Oxlyckan, vilket förklarar den fina kratern i mitten av berget, där så många barn har roligt på vintern! Grunden beräknas nämligen innehålla 5 000 kubikmeter sten och blev f ö fyra gånger dyrare än beräknat! - Varför tar man så gott som alltid i i underkant vid kostnadsberäkningar?

Slutsumman för kyrkbygget var beräknad till 93 106 rdr riksgälds men kom att lyda på 288 016 rdr riksgälds, dvs drygt tre gånger så mycket som beräknat. Några av skälen var ökade löne- och materialkostnader (något som man idag brukar räkna in) samt att det också gick åt 200 000 extra tegelstenar p g a att man lade dem i kryssband istället för i s k munkband.

Varför kyrkbygget avstannade under fyra år, kan man fråga sig, men jag misstänker att det bl a kan ha med de ökade kostnaderna att göra. Det står att kyrkan "uppfördes med stora uppoffringar" och "blev den första av stadens byggnader, som man tillämpade konstnärliga synpunkter på." Kanske står det fulla svaret att finna i Daniel Toijers bok? Denna har jag dock ännu inte läst.

1853, det sista år då kyrkbygget enligt artikeln stod stilla, härjade också koleran i staden. Detta enligt en annan bok, Marie-Charlottes dagbok, skriven av Lotten Dahlgren, värmländsk författare till bl a fyra böcker om Kristinehamn och dotter till F A Dahlgren, som skrev text och musik till Värmlänningarna (musiken tillsammans med Andreas Randel). Hennes bok baserar sig i huvudsak på dagboksanteckningar gjorda av Marie-Charlotte Nordenfeldt, vars syster Augusta f ö var gift med nämnde borgmästare Elis Wahlund. Så här skriver Lotten Dahlgren:

"Den 3 sept. 1853 annoterar Marie Charlotte att koleran ansågs vara i staden. Under september månad fortfor farsoten att utbreda sig så att den omfattar hela staden. 'Högst rörande i kyrkan, då den 20 sept det gjordes tacksägelse efter 63 personer. Följande söndag förkunnas från predikstolen att 32 personer dött under veckan. Den därpå 15 personer.'"

Den 29 oktober uppges i ett brev att koleraepidemin, som denna gång varit lindrigare än den förra, för denna gång är överstånden. Den kyrka som nämns är den gamla träkyrkan, som stod på nuvarande Brogårdsskolans tomt. Av NWT-artkeln framgår att bygget låg nere 1849 - 1853. Kanske återupptogs det inte förrän 1854, dvs efter koleraepidemin? Frågan är om den hade betydelse för gudfruktigheten och behovet av en ny, stor kyrka?

Av Marie Charlottes dagbok framgår att ett samtalsämne i staden 1854, året efter koleraepidemin och året efter det att Krimkriget bröt ut, var "Det rysligt tillämnade kriget" och kung Oscar, som ju brukade övernatta i staden i "Wahlundska stenhuset"*) på sin väg till Kristiania (Oslo) ska ha sagt

'Förr skall jag själv taga Sveriges krona av mitt huvud, än att den ska bliva Ryssland underdånig.' 

Kanske satt rysskräcken djupt efter Rysslands härjningar på den svenska kusten under 1700-talet eller svensk-ryska kriget 1808 - 1809 och behovet av en kyrka av sten aktualiserades? Kanske befarade man t o m i kyrkliga kretsar att den svenska, protestantiska kyrkan, i händelse av ett ryskt övertagande, skulle tvingas bli ryskortodox?

Kanske upplevdes också en ny företeelse som ett inhemskt hot, då den svenska väckelserörelsen startat 1840. Små missionshus byggdes senare upp och i Kristinehamn kom också senare Sveriges första missions- / kolportörsskola att byggas. Beslutet att bygga en ny kyrka togs ungefär samtidigt som väckelserörelsen startade, nämligen 1841, medan bygget kom igång först sex år senare. Väckelserörelsen tog ju avstånd från bl a den etablerade kyrkans ceremonier och jämförelsevisa prålighet.

Så här skriver Lotten Dahlgren i sin bok, citerande Marie Charlotte Nordenfeldt ('det nya templet' är Kristinehamns nya kyrka) om tiden för invigningen av den nya kyrkan:

"Samtidigt med det nya templets öppnande för gudstjänst genomlevde Kristinehamns samhälle den religiösa kris som under dessa år gick fram över vårt land, delande människorna i två läger, 'de väckta' eller 'läsarna', och 'syndens barn', det namn varmed 'de troende' stämplade alla dem som ej tillhörde denna krets.

Marie Charlotte synes ha varit alltför fast i tron på det gamla goda Gudsordet, vartill hon söndagligen lyssnat i Kristinehamns gamla träkyrka, för att den nya fårahjorden skulle lyckas som med så många av hennes närstående släkt och vänner, mota in henne i sin fålla. Trotsande iskyla om vintern, de trånga bänkarna och alla obekvämligheter i det till förfall lutande templet, varöver hon aldrig gör några anmärkningar, är och förblir hon en flitig men ej alltid okritisk åhörare av det förkunnade högkyrkliga ordet. [...]

Den gamla träkyrkan. Gammal målning.

Följande skildring av den pietistiska rörelsen såsom den yttrade sig i den lilla Värmlandsstaden är säkert karakteristisk nog. Den härrör ej från vår dagboksförfattarinna, utan från en annan iakttagerska och läses i ett brev från denna till en väninna. Brevet är daterat den 18 febr 1858.

"Vet du att läseriet griper vida omkring sig här i staden. Visserligen, liksom allt vad hastigt utvidgar sig, håller det sig ännu på ytan. [...] Den ena kolportören avlöser den andra och mitt på arbetsdagens förmiddag får man ibland se gatan full med folk som kommer från deras morgonböner.

Det sorgliga är att våra bägge hederliga präster råkat i ofrid med varandra. Den ena, komminister Alsterlund, beskyddar kolportörerna och bevistar alla deras sammankomster. Den andra, kyrkoherde Undén, som strävat igenom en livstid full av bekymmer och fattigdom, utan annan tröst än det gamla Gudsordet, vill ej höra talas om några nya visor....

Alsterlund är då martyr för sin idé, ty både förmän och de bland hans åhörare som kunde giva honom hjälp i hans stora pekuniära nöd, äro hans stränga motståndare....Hedström, vår förnämste kolportör, är en verkeligen utsänd av Evangeliska sällskapet, så man behöver ej frukta varken mormonismen eller baptism. Men han har i mitt tycke högst medelmåttiga gåvor och har utseende mer av en hemlig Don Juan än en apostel.

Alsterlund ber mig bara höra honom ofta, så skulle jag bli nöjd. Och det ville jag gärna göra, om det icke för varje gång är liksom att trotsa på underbar hjälp för kroppen också. Ty tänk dig en lika stark om icke än värre trängsel än den Roseniska uti rum knappt så stora som ditt förmak, med luften tjock av allehanda curieusa ångor, och mitt i vintern ett par fönster uppe för att hindra svimning och krampanfall. Dessa utebliva ändå sällan."

Av NWT-artikeln kan man utläsa att Brunius inte nöjde sig med de enkla lösningarna. Kanske blev de i mitt tycke oproportionerligt låga tornen ett måste p g a de dyrare inre lösningarna och för att stoppa skenande kostnader? I artikeln förtäljes dock inte i vilket skede tornen byggdes. Vid ett närmare studium av nygotisk stil, tror jag dock att man kan se tornen som nygotiska. Kanske blev det oenighet i byggnadsdirektionen om vilka kostnader som var försvarbara, varför bygget avstannade 1849? Redan kostnaderna för grunden hade ju av någon anledning fyrdubblats.

Ledningen för kyrkbygget övertogs efter avbrottet av professor Brunius, som ju också ritat kyrkan. 

"Endast tre domkyrkor är större - Uppsala, Lunds och Linköpings och en stadskyrka, Sankt Petrikyrkan i Malmö"

lär han enligt tidningen ha sagt när den stod färdig. Det var ett stort åtagande av en så liten stad!

Om invigningen citerar och skriver Lotten Dahlgren följande, där hon dessförinnan citerat Marie Charlotte om stadens 200-årsjubileum 1842:

 "Ännu betydelsefullare är anteckningen av den 10 okt. 1858:

'Om morgon var jag i Ottesången som rektor Magnell predikade. Det var ett avsked av gamla kyrkan och slutade med orden: 'Snart skall vi lämna detta gamla förfallna Herrens tempel, kärt för många för den frid och ro som mången förkrossad här funnit och för de kära minnen av mången högtid vi här firat, och inträda i det nya ljusa och härliga tempel som nu är färdigt att emottaga oss.' 

Kl. 1/2 12 samlades alla herrar och gingo i procession till nya kyrkan. Invigningen skedde sedan. Kl. 1/2 2 var Högmässan slut. Jag gick i Aftonsången som pastor Alsterlund predikade. Något vackrare hade jag önskat få höra första gången i nya kyrkan. Om kvällen var på torget fyrverkeri, bengaliska eldar och husarmusique"

Den gamla träkyrkan, sedd från Varnan. Den stod ungefär där Brogårdsskolan nu ligger. .

 Kanske sammanföll samhälleliga förändringar och hot med ett obekvämt och intill förfall lutande gammalt trätempel och därmed till byggandet av en ljus katedral i sten, den största i Värmland? 

 "I riket finns ingen i alla avseenden fullkomligare"

lär Brunius enligt tidningen ha sagt om sitt verk. Om detta fortfarande stämmer, borde kanske Kristinehamns kyrka utgöra en större turistattraktion än vad den är idag? Något för inte bara Svenska Kyrkan att tänka på. För, förutom att den är stor, så är den ju också vacker - den värmländska katedralen i ren och avskalad nygotisk stil!

Bilder från midnattsmässan den 24 december 2014.

*) Jag tror att Lotten Dahlgren här har blandat ihop Wahlundsgården (som är av trä) med Nordenfeldska huset. Det var hos Wahlunds i Wahlundsgården kungen brukade övernatta.

Under den här länken nämns Kristinehamns kyrka bland sex byggnader i Sverige, Tyskland, Frankrike och England som exempel på nygotisk stil. Klicka här!

Under den här länken uppges Kristinehamns kyrka inta en framträdande plats i den svenska arkitekturhistorien. Den anges även presentera nygotikens genombrott i Sverige. Här finns även fina bilder inifrån Kristinehamns kyrka. Klicka här!