Jakobsbergsskolans vara eller icke vara

Med anledning av den senaste tidens turbulens om vad som tidigare beslutats eller ej när det gäller det nya Teknik- och Innovationscentrets placering, finns det skäl att blicka tillbaka lite på Jakobsbergs skolans historia. Jag tänker m a o i detta inlägg inte fördjupa mig i vilka beslut i frågan som tagits eller inte tagits. Gör jag det, så blir det på Kommunalrådsbloggen (länk i spalten t h).

Centret/centrumet - välj själv - skall inrymma alla  gymnasieutbildningar som inte finns på nuvarande Brogårdsgymnasiet samt SFI och KomVux, är det tänkt. Det var i varje fall vad som sades i samband med beslutet i juni 2011.

Jag som KS-ledamot har gått med på att ge ett planuppdrag för kvarteret Björktrasten. Detta beror på att när ett Teknik- och Innovationscentrum diskuterades för flera år sedan, dvs långt innan det att Sweco genomförde sin skollokalsutredning, så var det tomten i hörnet Norra Staketgatan och Prästgatan som nämndes, där parkeringsplatsen nu ligger. I det skedet fanns det också tankar på annan bebyggelse bakom Stadshotellet och att riva Broängsbadet var ännu inte aktuellt. Jag har tyckt att det har låtit vettigt.

I ett senare skede har det talats om att man skulle kunna bevara Jakobsbergsskolan och på något sätt "bygga in den" i ett nytt Teknik- och Innovationscentrum. Även detta har jag tyckt låtit som en vettig tankegång - att bevara och utnyttja denna fina, gamla byggnad.

För mig är det helt enkelt otänkbart och oacceptabelt att riva nuvarande Jakobsbergsskolan. Blir det fråga om det, måste vi oundvikligen utreda ett alternativt område! Det är inte heller bara att ändra på den i fullmäktige fastlagda tidsplanen. Ska vi göra det, måste vi antingen ta ett nytt beslut och delegera till KS att ta beslut om åtgärder som avviker från den beslutade tids- och åtgärdsplanen eller också lyfta alla avvikelser från dessa till KF för beslut.

Jag har om inte förr under de senaste två åren lärt mig att prat och muntliga förespeglingar inte är något att lita på. Därför måste vi presenteras ritningar över området innan vi går till beslut samt få en redogörelse för hur detta område kan täcka de behov som finns. Redan finns det ju uppenbara problem, nämligen med fordonslinjen. Vändplan för långtradare går knappast att klämma in där.....! Det går inte heller bakom stadshotellet!

Ska vi samlokalisera alla återstående utbildningar, är därför den av Sweco föreslagna tomten på Svinvallen den absolut lämpligaste. Förutom att man har tämligen nära till Brogårdsskolan (man har tänkt att eleverna skall samutnyttja matsal, men den idén får man då kanske överge?), har man även lätt att komma in med fordon. Alternativet är att övningsplan för långtradare etc blir kvar vid Presterud.

Förberedande klass 2 eller 3, 1917 eller 1918 med både pojkar och flickor. Min mor inramad näst längst t h vid frökens knä.

Inifrån ett av klassrummen, troligen omkring 1917 - 1918 (åter min mor inramad).

Flickskolan
Den första flickpensionen bildades ca 1815 och låg vid Sjötullen. På 1830-talet skapades en pension i Jerns gård vid Hovslagaregatan och en välrustad flickpension, Wagnerska flickpensionen, som styrdes av stadens fruar, skapades 1844 och lokal uppläts i Fiskalgården.

1864 öppnade fröken Therése Kamph en skola för flickor i handlare Olssons gård på Gamla Kyrkogatan. Skolan lades ned 1871. 1873 hade en syster till rektor Magnell, fröken Magnell, pension på Östra Staketgatan.

1875 tänkte man låta flickorna nöja sig med folkskolan, men året efter annonserade rektor Lagerlöf vid Läroverket ut en kortare kurs i språklära och litteraturhistoria för flickor. Några dagar senare kom några personer överens om att skapa ett elementarläroverk för flickor. Den 4 september 1876 invigdes skolan med 67 elever.

Året därpå flyttade skolan in i Gamla Hotellet vid Södra torget. I och med stora donationer fann dock lokalfrågan sin lösning och flickskolan kunde flytta in i sina lokaler (idag Jakobsbergsskolan), som invigdes 1905. 1909 tilldelades den 8-åriga flickskolan normalskolekompetens. (Källa: Axel Emil Lööfs och Arvid Ernviks Kristinehamns Historia, del III)

Någon gång runt 1920. Julia Linder, klassföreståndare, stående näst längst t v. Min mor Karin Dahlman inramad längst framme t h. Vega, sedermera Kappner inramad längst t h.

Gympalektion med fröken Holmberg. Min mor inramad i mitten. Förmodligen vännen Vega bredvid t v.

Skolvägar
Både min mor och min syster har gått på den gamla Flickskolan, som Jakobsbergsskolan hette förr. Själv gick jag mina första tre år i Hantverkshuset på andra sidan ån; nu privatbostad. Vi gick balansgång på räcket över ån hem från skolan och tävlade om vilka som kunde hålla skolväskorna längst ut på fingret utan att tappa ned dem i ån.

Även min mor gick balansgång över ån, har hon berättat (hon bodde mitt emot stationen på Spårgatan), fast då var det bara ett smalt järnräcke, sa hon när jag som vuxen berättade om min och mina kamraters balansgång och tyckte att min balansgång på det tämligen breda träräcket väl inte var så värst mycket att komma med....

Ibland var min mor väldigt orolig av sig, men tydligen inte när det gällde skolvägen. Ja, det var andra tider på den tiden! Kul hade vi, iallafall, och ingen vare sig tappade skolväskan eller ramlade ner i ån - varken på min eller min mors tid! Detta bara sagt som lite kuriosa och inte som en uppmaning till barn att gå på broräcket på väg hem från skolan..!