Nationaldagsfirande på Hembygdsgården

Efter en alltför hastig visit vid firandet av den hopslagna Visnums Kils- och Nationaldagen vid Hembygdsgården i Kärr, Visnums Kil, fick jag även möjlighet att ta del av firandet vid Hembygdsgården i Kristinehamn, där Gunnar Eriksson talade och delade ut flaggor till nya svenskar, folkdanslaget dansade, musikskolans Music Lovers spelade och Bro Kammarkör sjöng.

Allt var fint (förutom att vi bör byta nationalsång - åtminstone vers 2), fast inslaget av grått hår var nog större än i Visnums Kil och inslaget av barn och ungdomar mindre. Dock höll också Emelie från Kristinehamns Ungdomsforum ett fint tal! I det stora hela var det mer formellt och känslosamt än i Visnums Kil, där det var mera kreativt och uppsluppet.

En som tar det lugnt bakom fanbäraren ovan!

KF:s ordförande Gunnar Eriksson nationaldagstalar.

Musikskolans Music Lovers spelade fint!

Nyblivna svenska medborgare!

Bro Kammarkör.

Bro Kammarkör sjöng fint och bra men jag hade nog valt en annan repertoar. De började med Gubben Noa (dryckessång), följd av En gång i min ungdom och sedan En vänlig grönskas rika dräkt, för att sluta med Vilhelm Stenhammars Sverige (Verner von Heidenstams text). Den sista tycker jag passade in och den skulle eventuellt också vara lämpligare som nationalsång. Jag har faktiskt dirigerat den på Geijerskolan och jag är för övrigt svag för Stenhammars körverk! Dock är det väl tur att den aldrig  blev nationalsång, eftersom det är de fyrstämmiga harmonierna som "gör den".

För övrigt tycker jag bra om vers ett i Du gamla...men tvåan kan man ju verkligen ha synpunkter på: "Du tronar på minnen från fornstora dar, då ärat ditt namn steg över jorden" (Trettioåriga kriget osv.....), jag vill leva, jag vill dö i Norden m m, fast förresten....

Ur Verner von Heidenstams Sverige:

"

            Sverige, Sverige, Sverige, fosterland,

vår längtans bygd, vårt hem på jorden.

Nu spela källorna, där härar lysts av brand,

och dåd blev saga, men med hand vid hand

svär än ditt folk som förr de gamla trohetsorden.

Fall, julesnö, och susa, djupa mo!

Brinn, österstjärna genom junikvällen!

Sverige, moder! Bliv vår strid, vår ro,

du land, där våra barn en gång få bo

och våra fäder sova under kyrkohällen. "

"Dåd blev saga.....svär än ditt folk de gamla trohetsorden" - nog är dessa ord rätt storvulet nationalromantiska de också! Och sova inte även våra mödrar under kyrkohällen?

Dock: Lyssna gärna på Stenhammars Sverige här, för fin är den!

Slutet gott, allting gott; dvs de som brytt sig om att fira nationaldagen

kände sig förhoppningsvis glada!

Flaggan halas av bl a vänsterpartisten Björn Johansson,
 som, förmodar jag, även var med om att hissa den!