Motionen om ensamkommande barn och ungdomar bifallen

På gårdagens KF-möte bifölls min motion från september 2007 om att Kristinehamn ska ta emot ensamkommande barn och ungdomar. Närmare bestämt beslutade vi att kommunen skall ta emot tolv barn och ungdomar, av vilka sex har fått PUT och sex är asylsökande. De skall bo på vandrarhemmet i Mariebergsområdet.

Det känns roligt och fint att KF nu bifallit motionen, som varit på återremiss en gång, sedan socialnämnden sagt nej p g a att Kristinehamn inte skulle få full kostnadstäckning, och en KF-ledamot gratulerade alla KF-ledamöter till detta beslut.

IFO/Omvårdnadsförvaltningen och Helen Holmgren hade gjort en mycket bra och gedigen utredning, där man även tittat på andra kommuner och skriver att man kommer att ta lärdom från dessa.

Det enda frågetecknet jag reser är att vi beslutat oss för att ta emot lika många som fått PUT (Permanent uppehållstillstånd) som asylsökande. Mohammed Alkazhami, integrationschef i Ludvika kommun rekommenderar nämligen Kristinehamns kommun att jobba med flera PUT - än asylplatser. Den genomsnittliga bifallsandelen bland dem som sökt asyl 2009 är nämligen bara 62 %.

Man skriver även: "Avslagssiffran bedöms som mycket hög i perspektivet att personerna bakom går en oviss framtid till mötes och med respekt för de reaktioner själva avslagsbeslutet framkallar." Kristinehamn bör alltså visa de ungdomar som inte får asyl respekt och i huvudsak ta emot dem som har fått PUT. Hur skall man nu läsa detta?

Det står att "Beviljas inte PUT så ska avvisning verkställas, vilket inte alltid är så enkelt. Innan dess är det vanligt att den enskilde överklagar genom sitt juridiska ombud. Avvisningen är en sak för Migrationsverket och Polisen att sköta."

P g a de olika situationer de som har fått PUT och de som är asylsökande befinner sig i, kommer två avdelningar att skapas. En för dem som har PUT och en för asylsökande.

Jag kan tänka mig att det kommer att bli stora påfrestningar för den personal som jobbar med asylsökande, inte minst när någon fått slutgiltigt avslag och avvisning skall verkställas.

Av denna anledning undrar jag hur humant det egentligen är att börja försöka integrera människor i Kristinehamn, för att sedan utvisa dem till t ex Irak. Kanske är det Det Mohammed Alkhazami menar med respekt?

I programmet Existens visades igår vad som hänt de kristna irakier som tvångsavvisats till Irak under "återvändandeåret" 2009. Se programmet här. När en utvisad man försökte söka upp en utvisad 17-åring (?), som rest med honom på planet, fick han svaret: "Han är död."

De flesta ensamkommande barn och ungdomar som kommer till Sverige kommer från Afghanistan, Somalia och Irak. De flesta som får stanna kommer från Afghanistan och Somalia. Alltså kan man befara att de flesta som kommer att få avslag på sina asylansökningar kommer från Irak. Hur är Kristinehamn moget att hantera avslagen på asylansökningarna? Det är frågan.
Frågan är varför Kristinehamn beslutat sig att inte följa Mohammed Alkazhamis råd att jobba med flera PUT- än asylplatser. Frågan är också om det inte vore mer humant att låta dem som söker asyl bo kvar i sina transitboenden, tills de har fått asyl? Och få komma till t ex Kristinehamn när de har fått PUT? Hur känns det för en kille eller tjej att bli tillbakaskickad till det land man givit sig av ifrån, när en annan får stanna?

Min uppfattning är också att, trots att det är domstolar som numera avgör, asylpolitiken mer eller mindre liknar lotteri; "asylum lottery". Det är turen, eller oturen, som ibland mer avgör än de verkliga skälen.

Eller vilka är de bakomliggande skälen till varför en får stanna, en annan inte? Vem som bäst anses kunna anpassa sig? Vem som har kommit direkt utan mellanlandningar? Vem som har papperen i ordning och vem som inte har? Vem som kan framlägga bevis för det ena eller andra och ven som inte kan.

Motionen är bifallen och Kristinehamn kommer att ta emot ensamkommande barn och ungdomar. Det är bra. Frågan är dock om det är bra att vi bestämt oss för att ta emot lika många som fått PUT som dem som söker asyl, med hänsyn till rymningsrisk, påfrestningar på barn och personal och med anledning av hur Sveriges asylpolitik f n ser ut.