En så här tjusig bild fick jag när jag ramlade just precis när jag tog ett kort. Lägg märke till blåbärsriset i mitten. Platsen är Sveafallen i Degerfors.
Det var närmare bestämt igår som jag vandrade omkring i Sveafallen i Degerfors i drygt 3,5 timmar tills mörkret föll. Jag hade tänkt mig en entimmespromenad, men jag gick fel från början och sedan drev nyfikenheten mig vidare. Jag har varit där en gång tidigare, men det var många år sedan nu och jag minns bara några av de stora grytorna.
Det blev några fall och en mosad bärplockare med dito blåbär, men vad vore väl en riktig skogspromenad utan några skråmor och skavanker? Jo, jag fick borsta av mig ett och annat barr, när jag äntligen kommit hem och upptäckte några blåbär under fotsulorna, men vad gör väl det, när man haft en så härlig utflykt i skogen!
Hur många skolelever i Kristinehamn känner f ö till Ancylussjön och det naturreservat som Sveafallen är och de ca 200 jättegrytorna, bara ca 2,5 mil från Kristinehamns centrum?
Fantastiskt är det att gå där, i varje fall. Både lärorikt, naturskönt, intressant och välhållet, om än lite slirigt här och var. Det senare berodde dock nog snarast på mina skodon: lätta sandaler med släta sulor (promenaden var en impulshandling och inget inplanerat).
Vid tidpunkten för inlandsisens avsmältning och årtusendena därefter, fanns inga kommungränser och kommunegocentrism. I dagens värld och i konkret nutid, borde vi väl i Kristinehamn kunna göra reklam för den fantastiska historielektion som en promenad i Sveafallen innebär - trots att det råkar ligga i Degerfors kommun och Örebro län...? Vi samarbetar ju i andra sammanhang!
Ovanstående bilder är från gårdagens promenad och bergsklättring.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar