Gamla landsvägen

Imorse sov jag lite längre och åkte därför till Bäckhammar för att ta bussen därifrån istället för från Nybble. Tjänar en kvart på det, men ibland är en kvarts extra sömn guld värd!

På vägen hem tog jag bilden som jag har lagt in överst. Den visar den bit av landsvägen söderut från Kristinehamn som går mellan Bäckhammar och Långerud, parallellt med riksväg 26. Denna väg har en speciell historia för mig, som handlar om när vi om somrarna åkte till vår sommarstuga; ett gammalt torp i Linhult, Södra Råda.

Just sträckan ovan, men i synnerhet den genom Långerud, tyckte jag särskilt mycket om. Den var kuperad och lite rolig att åka. Vi hade stuvat in både pelargoner, trasmattor, mat och kläder i mjölkbilen ut till landet och jag njöt av färden. Senare, när den raka vägen byggts, försvann charmen.

Jag vet inte när den nya vägen byggdes, men min minnesbild är att det var innan vi lämnade vår sommarstuga i Linhult och att resan på den nya vägen blev tråkig. Var nog ganska liten då. Senare, när jag var tolv år, köpte mina föräldrar det gamla missionshuset i Berg, Medhamn, som de byggde om.

Sedan jag flyttat tillbaka till Kristinehamns kommun och bosatt mig i Värmlands Säby 2002, har jag fått anledning att åka denna väg många gånger. Jag tycker fortfarande att den både är vacker och rolig att åka.

Jag åker därför gärna genom Långerud; den by där både min farfars farbror Lars-Göran, som ligger begravd på Visnums kyrkorgård, bodde med sin familj, liksom min farfars mamma ett kortare tag. Jag har visst fortfarande släktingar där, som jag ännu inte träffat.

Historiens vingslag är kännbara för mig i dessa trakter. En stor skillnad mot Uppsala, där det inte fanns någon anknytning alls. Alla behöver vi få tillbaka vår historia och närma oss våra rötter!