Tog i söndags en skidtur i min barndoms skidspår från Lisas Höjd till KOK-stugan och sedan ett varv runt där på några km och sedan tillbaka. Det var ovant att stå på skidor.... men efter en stund var kurvorna bekanta och tagen inne. Min kompis Annika, som jag åkte med mellan 12 och 15 hela jullovet, var med efter en stund.....Hallå, var finns du nu, Annika?Härligt var det och från och med bron över E18 såg spåret faktiskt ut som ett spår, men dessförinnan...?
Mellan vissa fotgängare och skidåkare finns en tyst överenskommelse att åker skidor, det gör man i spåren och går gör man bredvid. Mellan vissa, alltså. För andra är det uppenbarligen inte lika uppenbart vad spåren är till för.....!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar