....meddelades det i kvart-i-fem-ekot när jag nyss åkte hit till biblioteket i Gullspång. Röken kan vara farlig och även resande på E18 uppmanas iaktta försiktighet.
I det här inslaget redogör brandcehefen i Karlskoga för vad det är som brinner och om släckningsarbetet, där även Kristinehamns och Degerfors brandkårer hjälper till.
Tippen består uppenbarligen av 1 500 - 2 000 ton "verksamhetsavfall" (enligt en annan länk är det plastavfall), som skall malas och användas som bränsle. Vad det exakt är som brinner, vet inte brandchefen.
Detta händer just som jag läst halva Mattias Hagbergs bok "Skräp". Uppenbart är att vi byggt fast oss i ett behov av bränsle i form av t ex plast.
Skall man utgå från hur det såg ut på Agens plasttipp (mellanlagring av plastavfall) utanför Kristinehamn för sådär ett och ett halvt år sedan, så finns det nog en eller annan ej helt tömd plastdunk med mer eller mindre skadlig vätska i bland det som nu brinner. Har inte den ev vätskan läckt ut, så brinner den väl upp eller förgasas.
Är det klor i dunken, vilket det var i den dunk som jag tog hand om vid Agen, så bildas dioxin när det brinner. Proverna från ett dike intill den tippen (Agen)står fortfarande i mitt kylskåp på landet:
Miljöförvaltningen i Kristinehamn vägrade ta emot dem förrförra sommaren och kristinehamnspolisen ansåg inte att man kunde göra mycket åt saken, utan lade ner förundersökningen. Förutom ett av vattenproverna (på det andra gick glasbottnen ur) har jag fortfarande kvar en tillplattad plastdunk med klorhaltigt innehåll.
Det skall bli intressant att se om Mattias Hagberg kommer med något recept för att få bukt med avfallsproblematiken och vårt konsumtionssamhälle, där sopbergen förmerats hart när utom kontroll de senaste decennierna - sopsortering och förbränning till trots.
Producentansvaret omfattar bara förpackningar, liksom sopsorteringen; tidningar, batterier, glödlampor, i vissa fall komposterbart samt farligt avfall undantaget, medan t ex kasserade t ex plastprodukter går i likhet med de utsorterade plastförpackningarna (?), 'verksamhetsavfallet' som restavfall och blir bränsle i de stora förbränningsugnarna.
Komposterbart avfall samlas ännu ej ihop i östra Värmland utan bränns i Karskoga, säkerligen tillsammans med både en och annan glödlampa, ett och annat batteri eller lysrör och ett antal uttjänta elektroniska produkter.
Mp Kristinehamn lämnade nu på försommaren ett digert yttrande på kommunens förslag till avfallsplan, där vårt fokus låg på spridning av slam på åkrarna, vilket vi är emot - även om det blir REVAC-certifierat.
Ett möte kommer efter remissrundan att hållas i slutet av augusti, dit alla politiker är inbjudna. Det skall bli intressant att se vad det utmynnar i - målet är 100 % kretslopp och 0 % restprodukter någon gång in på 2020-talet, tror det var 2027.
Innan mötet har jag läst ut Mattias Hagbergs bok med god marginal. Han har hittills kritiskt granskat begreppet hållbar utveckling, som lanserades i och med Brundtland-rapporten och som bygger på kretsloppsbegreppet. Han menar att allt inte kan "kretslopps-behandlas" i all evighet och att vi konsumerar ändliga resurser i större utsträckning och snabbare takt än de kan återskapas.
Detta är ett fundamentalt fel i vår konsumistiska livsstil och ett annat att begreppet "kretslopp", som från början var tänkt att vara begränsat inom en hanterlig areal; dvs s k lokalt, nu vidgats till ett globalt "kretslopp"; ett kretslopp, iscensatt av människan, som är större och kostar mer resurser att hantera än vad som kan rymmas i begreppet kretslopp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar